Jag hatar i regel vintern, men dagar som den igår är ofrånkomligt underbara. Vindstilla och ett par minusgrader, men solen skiner och det gloppar och droppar omkring en och man kan sitta mot en husvägg och känna hur den stickade tröjan försiktigt blir solvarm. Vi gick till parkleken i Humlegården. De där parklekarna var en så stor del av min egen barndom. Man kunde gå dit och spela lite pingis eller hugga en klubba och köra bandy på gården och där fanns alltid någon skönflummig vuxen som man älskade att vara nära. (Det är stor synd och skam och en plump för dem som bestämmer i det här landet att parklekarna försvinner en efter en).

Vi köpte ett par korvar inne i parkleken och saft och kaffe och satte oss och grillade. Charlie tyckte det var så spännande att se korvarna över kolbädden att hon bara satt där, tyst och förundrad. Sen åkte vi pulka och gungade och sen gick vi hem, rosiga och lyckliga, ja vilken dag det var.