Det är egentligen först nu jag börjar tycka att den här vintern är besvärlig att ha att göra med. Det är först nu jag börjar känna mig lite desperat. Så jag grejar med datorn och tar fram bilder från sommaren, och så konstaterar jag att detta inte är så långt borta, trots allt. Februari är jobbigt, men ni vet att i mars kommer våren! Och i april kommer det att finnas dagar då vi kan cykla i t-shirts, äta glass på en trapp i solen. Och maj är ju i stort sett sommar. Och så underbara juni. Vi ska inte vara ledsna. Vi ska ha hopp om detta!

 

 

 

Snart ska jag klippa gräs igen och trots att att det bara är sen eftermiddag ska jag belöna mig med en öl i värmen.

 

Snart ska jag sitta på stenugnsbageriet igen om de tidiga morgnarna med Charlie och dricka en kaffe och titta hur dagens första kunder släntrar upp för backen.

 

Snart kommer vi sitta vid vår uteplats igen, med grilldoft i luften.

 

Snart kommer himlen bli så där OTROLIGT vacker som den bara kan vara på försommaren.

 

Och vi ska sitta nere i dalen mycket i år.

 

Och sen är det ju kräftpremiär igen! Men det är klart, nu talar vi augusti och det är ett halvår dit. Vi får ta en sak i taget.