Nu ligger vi i sängen, jag och Amanda. Vi har ätit fondue. Varje gång jag berättar det för någon kompis så tror de att det är ett rent ironiskt initiativ. Det är det inte alls. Jag älskar fondue, det är härligt att sitta där och doppa och se hur det fräser och hela tiden vara lite rädd för att det ska börja brinna. Det finns en fara här! Att äta fondue är mitt sätt att leva ”on the wild side”.

Amanda har just somnat. Hon gör det allt tidigare. Den här graviditeten är speciell. Hon beter sig som om hon vore i nionde månaden. När hon gått i en trappa måste hon luta sig mot en vägg, ta igen sig en stund och säga ”oj oj oj”. Hon har börjat gå underligt, så där brett och styltigt, som en åldrad gårdsfarihandlare på väg mellan två socknar en mycket het dag. Man får hela tiden en impuls att badda hennes panna.

Jag tycker mycket synd om Amanda. Jag försöker hjälpa till så mycket jag kan. Ordnar frukostar till henne och så. Men hon tröttnar snabbt, igår ville hon inte ens ha blåbär. Blåbär som hon älskar! Imorgon bitti har jag ordnat med något nytt – röda apelsiner! Det blir röd juice! Det kanske kan få henne att må lite bättre.

Nu ska jag smyga upp och ta ett bad. Därifrån kan det hända att jag skickar iväg en tweet. Följ mig där om ni inte gör det – jag finns på @alexschulman.

Har ni inte Twitter? Det är enkelt att börja. Jag har försiktigt lärt mig att älska Twitter. Gå in på twitter.com och följ de enkla instruktionerna. Och sen skickar ni ert första meddelande till mig, så ligger jag där i badet och svarar, kul!