Arkiv för May 2012

- Sida 2 av 2

CARPE DIEM!

av Alex Schulman

Rymden ger mig ångest. Jag försökte utveckla varför­ i ett tv-program härom­dagen. Jag sa att jag inte var alldeles bekväm med det faktum att om jorden var stor som en brödsmula så var universum stort som en fotbollsplan.

Ett par dagar senare fick jag ett mejl från en vänlig astrolog, som ­berättade att jag tagit ­miste: Om jordens bana runt solen motsvaras av bokstaven O i den här texten, så är vår galax lika stor som Nordamerika. Och, tillade han: ”Det finns ­miljarder och åter miljarder galaxer i vårt ­universum.”

Den känslan, att begripa­ att det inte går att be­gripa,­ det är som att falla fritt. Det kan få mig att må ­oerhört dåligt.

Men det är nog inte avstånden i rum som stör mest med universum. Det är avstånden i tid. Universum är 13,7 miljarder år gammal. Det är en siffra som inte skrämmer, den är så ofattbar att den inte ens fäster. Men lek med tanken att man komprimerar hela universums historia till ett enda år, där big bang korresponderar mot den första sekunden av nyårsdagen och nutid är den sista sekunden av den 31 december. Det ger vid handen att vår galax skapas i mars månad. Dinosaurierna utplånas från jorden den 29 december, bara två dagar ­före nutid.

Men det mesta som rör oss sker den 31 december, på nyårsafton. Klockan 23.54 uppstår människorasen på planeten jorden. Klockan 23.59.50 byggs pyramiderna. En sekund före midnatt – Columbus upptäcker världen.

Mänskligheten har alltså­ funnits i universum i sex ­minuter under universums­ levnadsår. Och om nu mänskligheten som sådan är så fullständigt obetydlig – hur obetydlig är då inte jag, bara en liten bokstaven A i det stora alfabetet.

Hur ska man hantera den blinkning av en sekund som man själv lever i den här världen. Hur ska man göra den här explosionen av ett liv på minsta sätt betydelsefullt? Ett av 2000-talets allra mest hånade och förlöjligade uttryck är ”carpe diem”. Jag tror att det är dags att ta tillbaka det från ironikerna. Det gäller att fånga dagen, därför säger jag detta numera gravallvarligt och helt utan ironisk krökning på överläppen: Vi lever inte en dag. Vi lever inte ens i en sekund – vi lever i 0,16 sekunder av det kosmiska året. Det gäller att fånga den tiondelssekunden.

Carpe diem!

Vilket fantastiskt klipp!

av Alex Schulman

Minns ni Twin Peaks? Ingen tv-serie har påverkat mig så mycket. Nej: Ingen populärkulturell företeelse har påverkat mig så mycket. Jag har sett varje avsnitt säkert 50 gånger. Några av de bästa episoderna – fyran, femman och femton och några till – har jag settöver hundra gånger. Jag har forskat på Twin Peaks – skrev min c-uppsats i filmvetenskap på serien.

Jag ramlade över det här klippet, där seriens geniale kompositör Angelo Badalamenti berättar hur det gick till när han och regissören David Lynch tillsammnans skapade melodin till serien. Jag är helt fast i detta. Det är otroligt.

 

Vafalls?!

av Alex Schulman

Surfade runt lite på nätet och hamnade av oklar anledning på Linda Rosings dotters blogg och kollade på bilderna och DÖM OM MIN FÖRVÅNING när jag plötsligt ser min brorsa på en av bilderna. Så många frågor: varför umgås Calle med Linda Rosings dotter? Är inte hon bra mycket yngre än Calle? Hur ser deras umgänge ut, jag menar: VAD GÖR DE TILLSAMMANS?

VAD ÄR DET SOM PÅGÅR HÄR?

 

Skärmavbild 2012-05-07 kl. 13.15.43.png

Hyllning till den första glaset

av Alex Schulman

Om drogen alkohol skulle upptäckas idag, skulle den sannolikt bli bannlyst på nolltid. Den gör ju människor osedvanligt dumma i huvudet. Själv är jag inte alls road av att vara full, men det finns ett moment i drickandet som är oemotståndligt och det är det första glaset. Jag blir full av liv bara jag tänker på det.
   
ICA-kassarna på blank diskbänk, man packar upp de delikatesser som man kostat på sig, det är ju fredag, och börjar dona med maten och det är lätta steg mellan kylskåp och spis, så mycket förväntningar, så många underbara möjligheter i kroppen! Och man tar fram en flaska rött, korkar upp den med krökt rygg. Det snabba kluckandet när man häller upp första glaset! Det ljudet! Det kittlar i roten av hela ens system!
   
Man har just tagit en bastu. Handduk runt midjan, vattenpärlor på bröstkorgen, man immar litegrann. Och man är så törstig att man gapar när man andas. Försvagad men lycklig sjunker man ner någonstans i vissheten att härifrån reser jag mig inte på ett bra tag. Ingenting att göra, inga löften att hålla. Någon man älskar räcker över en iskall öl och slår sig ner bredvid en. De första ljuvliga klunkarna! Den underbara iskylan mot gommen! Kroppen väcks åter till liv! Det händer något nästan oförklarligt, man ser hela sin historia i en enda snabb blixt och sen sitter man lugn.
 
Man är själv en kväll och man njuter av det, har mod att ta in det bitterljuva i ensamheten. Man stöter ner whisky i ett glas som är så tjockt nertill att det krävs en liten ansats för att lyfta det. Rullar whiskyn i glaset en stund, funderar på saker och ting, och så dricker man och när vätskan far genom en uppstår det underbara, lövtunna filtret som omedelbart lägger sig mellan en själv och omvärlden, ett utsökt litet membran som kalibrerar verkligheten åt en. Det tar blixtsnabbt udden av ens varelse. Man blir mild och mjuk.
   
Det första glaset! Som jag älskar det första glaset!
   
Varje gång jag dricker det första glaset tänker jag mig att jag har två brottare i mig, som står någonstans och bufflar ursinnigt mot varandra. Det första glaset gör att de reser från sina låsta positioner, släpper sin tag och lutar sig mot varandra i en utmattad kram.
   
Det första glaset! Jag vet inget bättre.    

 

Det är fredag, det är SCHULMAN SHOW!

av Alex Schulman

Gina Dirawi är veckans gäst. Jag tyckte gillade innan programmet, men nu är jag SUPERFÖRTJUST!

Vi tog bort dödslöpsleken, eftersom ni hatade den så mycket i förra veckan.

Säg gärna vad som är bra och vad som är mindre bra!

Trevlig helg

Alex

Inställd semester

av Alex Schulman

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Idag skulle vi ha åkt till Mallorca över helgen, men imorse vaknade Amanda och var helt färdig, hon orkade inte ens resa sig ur sängen, så sjuk var hon. Kanske har fått det som Charlie hade för ett par dagar sedan. Vi gjorde ett tappert försök att åka ändå, packade väskan och satte oss i bilen, men avbröt efter tio minuter och återvände.

Det är så synd om Charlie. Hela dagen på dagis hade hon berättat för kompisarna att hon skulle åka flygplan och att hon sen skulle bada i en pool. Det är fan inte klokt hur jag själv kan bli så påverkad av detta att jag nästan börjar grina när jag försöker förklara för Charlie att vi inte kan åka med flygplanet just idag.

Sida 2 av 2
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Anders Hedberg
  • Nöjeschef: Andreas Hansson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB