Jag åkte tåg i helgen, var i Göteborg på ett litet jobb. Satt på tåget och hade inte så mycket att göra, kände den där tristessen ni vet, när man börjar trumma med fingrarna mot olika ytor och sånt. Kollade mejlen, kollade messen, spelade lite wordfeud, läste Kupé, trummade med fingrarna. Så skrev jag en tweet:

 

 

Sen tänkte jag inte mer på det. Efter en halvtimme kom det fram två konduktörer till min plats. De visade upp min tweet i en telefon de hade i handen, tittade på mig häpet och förgrymmat. ”Varför ljuger du?” frågade den ene. Jag blev lite perplex, det var ju inte fråga om en lögn. Det var ju fråga om ett skämt, en bisarr bild, en lustighet i det lilla som man läser och lämnar. Jag var osäker på om de var allvarliga, så jag ställde ett par kontrollfrågor och när det stod klart att de verkligen var upprörda sa jag att jag inte trodde att en enda av de som följer mig verkligen trodde att någon konduktör hade sagt detta. De var inte nöjda. De stod kvar och såg hotfulla ut. Sen gick de.

Overklig scen.