Jag är verkligen ledsen för att jag inte bloggat. Jag har läst på Twitter och i andra sociala medier att ni är besvikna på mig och det är ni med all rätt. Jag har haft så mycket att göra under våren, så när sommaren kom så släppte jag liksom jobbgarden, alla ambitioner försvann. Jag inser att man inte kan arbeta så om man har en blogg, men det här var något som jag inte kunde rå för. Det var som en fysisk reaktion, kroppen ville liksom inte lyda när jag väl bestämt mig för att skriva ett inlägg.

Jag är verkligen förtjust i bloggen. Den fyller tomrum i mitt skrivande som varken Twitter, Instagram, krönikor eller boksrivande kan fylla. Bloggen ger mig en möjlighet att skriva vad jag tänker på här och nu. Och jag kan dröja vid ämnet, skriva långt eller kort och jag kan använda foton om jag vill och jag kan också låta bli, för i centrum står texten. Jag tycker fortfarande att bloggen är överlägset som kommunikationsform. Jag kommer alltid älska den skrivna texten framför pratet och framför bilden.

Och jag kommer att fortästta blogga.

Jag tar bara en liten semester. Jag kommer hem från Gotland den 12 augusti. Då ses vi igen.

Eller: vi ses kanske igen innan dess. Kanske lägger jag ut någon text här eller en länk till en podcast eller vad som helst; men bloggen är tillbaka på riktigt den 12 augusti.

Återigen: jag ber om ursäkt. Jag klarade inte av det, helt enkelt. Jag trodde jag skulle göra det, men det gick inte.Hoppas ni inte är arga.

Kram
Alex