Igår sände Filip och Fredrik sin hundrade podcast live på Berwaldhallen och det var en ganska otrolig upplevelse. 1300 människor, fans till podcasten, hade klätt upp sig för att lyssna på när två människor pratar med varandra. Och det fick de också se – Filip och Fredrik satt mitt emot varandra på två stolar och pratade om saker de funderat på under veckan. Det var speciellt att se hur podcastens moderna anslag mötte Berwaldhallens uråldrighet. Att se att det fungerade! Det var fint och faktiskt rörande.

Tyvärr satt jag lite skevt och ljudet nådde mig från två olika högtalare, vilket innebar att jag hörde dubbla röster, en halv sekund efter att jag hörde en stavelse hörde jag den en gång till. Det innebar att det inte var två snabbpratande människor jag hörde – det var fyra! Jag kände att det var en miljö att bli utbränd i. Jag blev till slut mycket trött, jag hörde nästan ingenting, fick läsa läppar och gissa och kisa och titta på publiken och när de gapskrattade – vilket de gjorde ofta – så förstod jag att det var roligt och då skrattade jag också.

Jag vacklade ut från Berwaldhallen, glad över att ha upplevt en så speciell stund.
Och lycklig över att rösterna var borta.