Av alla nygamla tv-­program som dykt upp under de ­senaste åren skulle jag säga att ”Kändis-Robinson” är det i särklass mest ointressanta.

Jag läser om ­programmet i tidningarna, jisses, det är verkligen ­sensationellt o­intressant, ­sensationellt med betoning på varje ­stavelse – sen-sa-tio-nellt. Det är så ointressant att jag blir konfys. Jag blir yr, ­börjar mumla saker, jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vill ­bara springa in i en vägg och rassla ihop i en hög av kött och benpipor.

 Jag läser om de ny­gamla deltagarna som ska ­delta, för- och efternamn som ger en svag, sorglig klang från 2000–talets början. De rör inte upp några ­allvarliga känslor, jag ser ett ­ansikte och något krusas i botten av mitt väsen och lägger sig ­sedan åter stilla.

Men så stannar jag upp. Jag ser att Robinson-Robban ska vara med. För fjärde gången. Rubriken låter mig veta att det är en ”ny” Robinson-Robban vi har att göra med. Nu är det slut på alla tokigheter, Robinson-Robban har vuxit upp. Jag blir nyfiken. Kommer vi att få se prov på denna nya Robban i programmet?

Robban berättar i artikeln att det var nära att han inte ens kom iväg till ön den här gången. Hans partner väntade nämligen barn och nedkomsten verkade sammanfalla med resan, och som han själv uttryckte det i artikeln: ”Jag sa att jag åker ingenstans innan hon är född!” Presskonferensen alldeles före resan kom och ­Robban fick stanna hemma. Med ­något litet gråtmilt mellan raderna konstaterade han: ”Jag sa mer eller mindre ­adjö till Robinson.” Ansvars-Robban led, men för honom var det ett självklart val.

Men så hände allt väldigt snabbt. Hans partner fick plötsligt värkar och samma natt föddes Robbans dotter. Glädjen var säkert total där på BB, Robban var så ­lycklig, men så pinnade han hem ­efter en stund, packade ihop grejerna och dagen efter satt han på planet till ön.

Det kommer ingen följdfråga i artikeln. Jag blir lite ­irriterad på reportern som bara släpper det, man vill ju veta mer.

Eftersom ingen ­följdfråga kom, kan jag väl ­komplettera med en här: ”Hörru ­Robban! Du lämnar din partner och din nyfödda dotter tio­ ­timmar efter förlossningen för att vara med i en doku­såpa? Och där, på denna ö, ­planerar du att tillbringa de första två månaderna av din ­dotters liv. Om detta är den nya, ansvarstagande Robban, hur var då egent­ligen den gamla?”