Hej på er. Sitter på jobbet. Tar en bild på mig själv och upptäcker min frippa, så går det när man cyklar till jobbet i sidvind.

Ska snart besöka min terapeut. Det är alltid lika förargligt när man kommer dit, sätter sig i väntrummet. två eller tre själar i fåtöljerna mitt emot. Ingen möter varandras blickar. Alla blickar ner i någon tidning. Här är det skämmigt att vara. Vi är sinnessjuka och det är inget vi är stolta över.

Jag tycker att det är lite jobbigt att sitta där och vänta på att få komma in tillsammans med andra. Men jag mår ännu sämre av att vi sitter där och inte låtsas om varandra. En gång provade jag att hälsa när jag steg in i väntrummet.

”Hej-hej”, sa jag.
Inget svar.