Jag och Charlie är med vänner på sjön. Vi ska fiska flundra!

Går runt en hel del på gården här på Gotland. Jag är så förtjust i bastun och skrivarboden som jag fick av Bengan. Jag kan stå och titta på den länge och bara känna mig lätt i sinnet. Jag har bastat varje dag hela sommaren. Långsamt har jag lärt känna min kamin. Jag får igång den genom att elda med kvistved och ett tidningspapper. Jag får sedan inte bli för otålig – inte kasta in fem klabbar och hoppas på det bästa. Varsamt måste jag mata den med jämn, vänlig ved som vill mainen väl. Jag måste hålla elden låg – staplar jag ved högt mot taket kan det börka röka in. Och lassar jag kaminen full så får kaminen syrebrist och slocknar helt. Det tar mellan 35 och 40 minuter att få upp den till 80 grader. Vill jag så får jag upp den i 110, men det mår varken jag eller min kamin bra av. 80 grader räcker fint – alla som vill bada varmare än så är posörer. 

Jag ska inte lära någon, men eftersom jag bastat hela mitt liv och lärt av min far, som var finne, så tänkte jag att jag skulle dela med mig av några råd.

1. Jag vet att folk uppfattar bastun som en social plats. Där kan man ”slänga käft” med polarna, gasta om ditten och datten, skratta på lattjo och ha det fint. Det kan man säkert också. Men bastu njuter man bäst av ensam. När man renar kroppen kan man också rena själen. Det gör man aldrig i grupp.

2. Drick inte öl innan du bastar. Drick inte öl i bastun. Men när du kommer ut ur bastun, svag och kroppsrykande, då är du värd en iskall öl.

3. Häll inte vatten på aggregatet/kaminen omedelbart. Jag upplever det ofta på offentliga bastuplatser. Idén med bastun är ju att porerna ska öppnas och att man ska rena kroppen från allt slagg. Det sker när man svettas. Att hälla vatten på stenarna gör att man upplever att det blir varmare. Men om du tänker efter så förstår du ju att bastun blir kallare. Du kyler ju ner stenarna med vattnet. Luftfuktigheten går upp, vilket gör att kondens bildas och kanske tror du att du svettas. Det gör du inte. Därför: Gå in i en torr bastu, sitt där tills du svettas och därefter häller du vatten på stenarna.

4. Nu i sommartider kan du ta kvistar från en ungbjörk. Lägg riset över stenarna när du häller vatten. Doften av björkriset är den ljuvligaste doft jag vet. Ingenting slår den. Vatten och björkris är det enda som ska komma i närheten av stenarna. Häll ingen sprit där, häll ingen öl där. Bara vatten och björkris.

5. Om du badar ensam kan du piska dig själv på rygg och lår med björkriset. Det ger en otrolig vederkvickelse. Om du badar med en vän kan du be honom piska dig. Du ska piska vänligt, men bestämt. Det ska kännas, men inte göra ont.

6. Bastu är aldrig en tävling. Man bastar så svalt eller hett man vill, så länge man vill och sen går man ut när man känner sig färdig. Man jämför inte sig själv med andra.

7. Efter bastun – bada eller duscha kallt. När du gör det stänger sig porerna åter. Det gör att den värme som din kropp fick bastun håller sig kvar i kroppen. Om du tar en riktigt kall dusch efter en riktigt het bastu kommer du märka att du kan sitta naken utomhus mycket länge utan att bli kall.

7.

Sitter inne i köket och lyssnar på hur regn smattrar mot plåttaket. Obegripligt hur folk kan tycka att det är ett mysigt ljud. Obegripligt! Det ljuder påminner om att det REGNAR och att man INTE KAN GÅ UT. Sitter här och väntar ut regnet, funderar över hösten, den börjar få konturer nu. Jag har bara några få beslut kvar att fatta. Måste bestämma mig vad jag ska göra av radioprogrammet på Radio1. Det var ju så roligt att göra, men det tog så mycket av min tid. I övrigt vet jag ungefär hur det kommer att se ut. Det kommer att bli en höst där jag fokuserar på två saker. 1. Jag ska skriva min bok. 2. Jag ska göra Schulman Show SPECIAL. Vad detta speciella består av kommer jag att berätta så fort jag får för min uppdragsgivare. Det är vad jag ska göra. Boken. Schulman Show. Sen kanske jag gör lite andra saker också, men jag måste fokusera på de här två sakerna. Det är det som är det viktiga. Sen ska vi flytta i höst också. Jag hoppas att vi hittar ett boende väldigt snart, jag kommer knappt ihåg hur mina möbler ser ut, allt har varit magainerat så länge att det börjar kännas overkligt. Jag längtar till kräftpremiären också. När är den? När kan man få tag på ett kilo flodkräftor? Krondillen har väl kommit? Är den inte bara att sälja på nu? Hallå?

Sitter inne i köket och lyssnar på hur regn smattrar mot plåttaket. Obegripligt hur folk kan tycka att det är ett mysigt ljud. Obegripligt! Det ljuder påminner om att det REGNAR och att man INTE KAN GÅ UT. Sitter här och väntar ut regnet, funderar över hösten, den börjar få konturer nu. Jag har bara några få beslut kvar att fatta. Måste bestämma mig vad jag ska göra av radioprogrammet på Radio1. Det var ju så roligt att göra, men det tog så mycket av min tid. I övrigt vet jag ungefär hur det kommer att se ut. Det kommer att bli en höst där jag fokuserar på två saker. 1. Jag ska skriva min bok. 2. Jag ska göra Schulman Show SPECIAL. Vad detta speciella består av kommer jag att berätta så fort jag får för min uppdragsgivare. Det är vad jag ska göra. Boken. Schulman Show. Sen kanske jag gör lite andra saker också, men jag måste fokusera på de här två sakerna. Det är det som är det viktiga. Sen ska vi flytta i höst också. Jag hoppas att vi hittar ett boende väldigt snart, jag kommer knappt ihåg hur mina möbler ser ut, allt har varit magainerat så länge att det börjar kännas overkligt. Jag längtar till kräftpremiären också. När är den? När kan man få tag på ett kilo flodkräftor? Krondillen har väl kommit? Är den inte bara att sälja på nu? Hallå?

Nu har jag gjort iordning frukost till tre tjejer – Amanda, mamma och Charlie. Det är en gnistrande dag. Solen värmer redan, allt dagg är borta, det är så vindstilla att inte ens björkarna orkar rassla. 

Det är det där satans fönstret där uppe som gör att ladan badar i ljus från fem på morgonen, som gör att Charlie knackar mig på axeln vid halv sex! Måste göra någon mojäng för fönstret. Binda duk med rep och hissa eller så. Detta ska jag lösa. Måste lösa!

Jag gillar Bolibompa, men jag tycker det är svårt att titta på när två programledare pratar med varandra och den ena lyssnar och reagerar på allt den andra säger, inte MOT den han lyssnar på, utan IN i kameran! Det ser ju så jävla sinnessjukt ut!!

Charlie har vaknat och dagen kan börja! Jag inleder med att fresta henne med Bolibompa och det kommer fungera i tjugi minuter och sen blir hon rastlös och tossig och kräver av mig att vi ska gå upp. 

(forts)… läsare och författare. Första meningen i Skynda att älska: ”Jag åker på en väg som är mig mycket bekant.” I efterhand är det en hel del som stör mig med den, framför allt det poetiska anslaget. ”Som är mig mycket bekant.” Fånigt! Den bästa inledningen av en bok som jag läst: ”Jag går påden ena niten efter den andra.” Det är Tunström, minns inte vilken. Kan det vara Ökenbrevet? Äh. Minns inte. God natt.

ABLOGG Ligger och tittar i taket. Amanda ligger här bredvid och läser destruktiva bloggar. Hon gör gärna det. Det har hänt att jag bett henne förklara det beteendet, men det är svårt. Hon dras till något mörker, kanske som en kompass för sin egen svärta, ett mörkerindex som förklarar att hon är frisk eller åtminstone på rätt sida av den tunna linjen mellan galenskap och ickegalenskap. Jag läser inte bloggar längre och inte sörjer jag för det. Däremot sörjer jag för att jag inte läser böcker. När jag träffade Amanda kände jag mig så vital, jag kunde litteraturhistorien och intresserade mig för de samtida författarna. Och se på mig nu. Jag läser inte ens dåren Theorin. Jag blir trött till och med när jag läser Krakel Spektakel för Charlie. Jag orkar inte sätta mig in i historien. Krakel går till affären för att köpa klubba – sen orkar jag inte mer, resten är bara högläsning och konturer av en historia. Någon tidning, är det DN, anger alltid första meningen i en bok när de recenserar den. Jag tycker om de