Veckans gäster är Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly och Parlamentets programledare Pär Lernström. Berätta HEMSKT gärna vad ni tycker om programmet – vad som var bra och vad vi kan göra bättre!

 

Charlie bär runt på Amandas dator på rätt ostadiga ben. Man skulle kanske ingripa – tappar hon den i stengolvet ute i hallen så är det inte mycket kvar av den datorn. Jag ska på tealer ikväll. Malou von Sivers spelar en av de två manliga huvudrollerna i Strindberga Paria.Herregud, gjorde jag just det där? Satte jag just ett utropstecken inom parentes för att betona att något är sensationellt, för att intyga att JA, DET LIGGER FAKTISKT TILL PÅ DET VISET!

Ja. det gjorde jag. Det är inte klokt. Det är med det där utropstecknet som det är med Amandas dator. Jag orkar inte åtgärda det. Det får ligga kvar där uppe. Nej, fan, jag tar bort det. Sådär. Gud, vilken förvirrande text för er att läsa nu när utropstecknet är borta. Nu sitter ni kanske och fnular på var det var någonstans. Eller det kanske ni inte alls gör. Varför skulle ni göra det? Ibland tillmäter man sig liiiiiiiiiiite för mycket betydelse i andra mänskers liv.

Min dröm är ju att Charlie ska bli författare när hon är stor. Jag tycks inte få som jag vill. Charlie vill bli konstnär. Det här gjorde hon igår. Hon är inte bara skicklig. Hon är dessutom extremt snabb. Jag gick och hämtade en kopp kaffe i köket, var aldrig borta längre än 20 sekunder, och ändå hann hon med allt detta.

Bra!
Jag är stolt över henne!

Jag ska inte tjata, men jag tror att en av anledningarna till att Schulman Show är ett succéprogram som tittas av en halv miljon människor i veckan är att vi lyssnar på era synpunkter.

Vad vill ni att vi ska ta upp i programmet idag? Något ni funderat på? Någon rolig nyhet som går under kvällspressens radar? Något vasst, roligt, unikt?

Kom med förslag PÅ ÄMNEN i kommentarsfältet!

I förrgår morse ringde jag till Taxi Stockholm för att få en taxi. De meddelade i växeln att det inga bilar fanns. Igår eftermiddag vid 15.30 ringde jag åter för att få en taxi. Det fanns inga bilar. Och nu ringde jag alldeles nyss för att få en bil. Det meddelade än en gång att de inte hade några bilar.

Vad är problemet med Taxi Stockholm?

Detta är inte New York! Detta är Stockholm! Hur svårt ska det vara för Sveriges största taxibolag att kunna ge service till sina kunder? Har de fått hjärnsläpp på Taxi Stockholm?

Jag har ett företagskort på Taxi Stockholm. Men det finns ju ingen mening med att ha det, jag får ju aldrig någon bil.

Man kan ha många krav på ett taxibolag. Men det viktigaste kravet är ändå att man får en bil när man vill ha en bil. Taxi Stockholm klarar inte av det.

Taxi Stockholm får därför :-:

Jag har fått massor av mejl från unga människor som just gjort det nationella provet i svenska. De berättar för mig att en krönika som jag skrivit är en av de texter som eleverna ska studera och diskutera och ”förstå”. Det är ju otroligt roligt. Krönikan hade rubriken ”Demonstranterna är vår tids freaks” och publicerades i Aftonbladet för något år sedan. Om ni vill läsa den, så kan jag lägga upp en länk, äh, jag lägger upp den här nedan, det här är min blogg och jag gör med den vad jag vill.

 

DEMONSTRANTERNA ÄR VÅR TIDS FREAKS

Letar lite ämnen till Schulman Show imorgon och blir tipsad om att ta en titt på ABF:s hemsida. En av kurserna för våren handlar om zombier. Eller mer precist: hur man överlever en zombiekatastrof. Det är alltså inget skämt. ABF arrangerar en sådan kurs.

Jag roas mycket av ordet ”zombiekatastrof”. Det ryms så mycket spännande här. Det förutsätter inte bara existensen av zombier. Det målar också upp en bild av att dessa zombier stäler till sådan oreda att människorna plötsligt står inför en katastrof. En zombiekatastrof.

Zombierna kommer.
De ställer till liv och jävlas.
Skraltar runt på gatorna med trasiga kläder och förvridna ansikten.
De har ihjäl människor och skit.
Och vi inser alla: vi befinner oss mitt i en zombiekatastrof.

Kursen börjar 15 febriari. Ses vi där?

Jag intreserar mig för kommentarer i bloggar idag. Jag noterar att kommentaren ”FÖRST” är tillbaka i min blogg. Tydligen finns det folk som sätter prestige i att kommentera ett inlägg först och om de lyckas med detta skriver de kort och gott: ”FÖRST!”

Jag tycker det är fantastiskt, ett yttersta tecken på att tesen om vår generation stämmer: ”De hade ingenting att säga – och de sa det.”

Ibland händer att det att journalister ringer mig och vill tala om näthat och om jag blivit utsatt för det. Jag är inte alls utsatt. Det fanns en tid när min blogg var lite hårdare och kallare då upplevde jag att det hatades en del i kommentarsfälten. Men det var länge sen nu. Jag tror man får de läsare man förtjänar.

Min gamle vän Viktor på Café hittade en gammal bild från min brors gamla blogg, som sammanfattar näthatet på ett rätt festligt sätt:

Är inte det roligt?

Själv kommenterar jag aldrig bloggar eller artiklar. Jag hinner inte med. Herregud, nu ljuger jag. Så fort Bloggkommentatorerna skriver något om mig så kommenterar jag. Varje gång! Men jag skriver altid under med eget namn, fint och prydligt. Man vill ju inte misstas för en anonym näthatare.

Amanda är fortfarande inte hemma. Två dagar i rad har jag ätit färdiglagad fiskgratäng. Jag har inte tänt några ljus, jag har ätit, tittat på klockan och sen gått och lagt mig. Jag tänkte att jag skulle rycka upp mig idag, tänkte laga en riktig middag och göra det lite mysigt för mig själv. Så jag gjorde min special-pastasallad. Jag har lagt ut receptet någon gång förut, men ni kanske har glömt det? Ni kanske vill veta ännu en gång hur man gör denna superrätt?

 

Ta fram penne. Det måste vara penne! Ingen annan pasta. Penne!

 

Jag glömde köpa penne och hade rätt lite av min gamla penne kvar, så jag fick fylla på med lite spagetti. Det såg verkligen inte så snyggt ut. Så jävla dumt att glömma penne.

 

Ta fram en gurka och när du gör det – gör det med ett leende. Det ska vara roligt att laga mat!

 

Skala gurkan. Gärna med en potatisskalare. Har du ingen så kan du använda en osthyvel.

 

Ta fram en liten sked och skrapa bort all vätska från mittendelen av gurkan. Det ska inte vara rinnigt! All gurka som är kvar ska vara fast och fin!

 

Skär upp gurkan i centimetertjocka skivor.

 

Ta fram rädisor. Tyvärr hittade jag bara rädisor i påse. Jag ville ha riktiga rädisor med blad och allt, men jag handlade på skit-ICA och där fanns naturligtvis inte det.

 

Hacka rädisorna sålunda. En rädisa ska bli fyra delar, om det inte är en liten rädisa. Då räcker det med att dela den på hälften. Häll ner rädisorna och gurkan i en skål.

 

Ta fram matlagningsyoughurt! Ingen fettfri sak – det ska vara full procent på den!

 

Ner med alltsammans i skålen. Har ni gjort som jag sagt ska det se ut ungefär så här.

 

 

 

Nu blev pastan klar. Låt den rinna under mycket kallt vatten. Pastan ska bli iskall!

 

Ta fram vitlök och när ni gör, glöm inte att behålla det muntra humöret, för ni är långt mer än halvvägs till en riktigt fin rätt!

 

Snåla inte med vitlök. Jag tog de där tre klyftorna och sen fick jag feeling och tog en till. Pressa vitlöken i skålen.

 

Häll ner den kalla pastan i skålen. Blanda runt.

 

Om ni gjort detta rätt ska det se ut så här. Tro nu inte att pastasalladen är klar. Det absolut viktigaste återstår.

 

Ta fram saltet. Och när ni gör det kan det vara läge att anlägga en lite mer seriös min, för nu gäller det att inse allvaret. Nu gäller det att VÅGA TA LITE MER SALT ÄN VAD MAN TYCKER ÄR VETTIGT. Man måste kort sagt salta utav bara helvete. När ni tror att ni tagit för mycket – ta dubbelt så mycket till! Jag skämtar inte!

 

Stek på en köttbit. Det kan vara vad som helst, egentligen. Fläskkotlett, ryggbiff. Jag ville ha en oxfilé, men det fanns inte på skit-ICA, så jag tog denna entrecote.

 

Så! Rätten är färdig! Vad sa ni nu då? Rätt fin, va?

 

Njut av den i er sorgliga ensamhet. Drick Pommac ur vinglas, det skapar lite festligare stämning.