Oligofruktos, även kallat inulin (ska ej sammanblandas med insulin!) är en sorts fiber som finns naturligt i vissa livsmedel som cikoria, jordärtskocka, bananer, vitlök, lök, sparris, purjolök och agave. Jag har det i många av mina Paulúnsprodukter som müsli och granola. Oligofruktos har bland annat visat sig öka bl a kalciumupptaget i tarmkanalen (4) och är inte farligt på något sätt. Det är dock en viss andel av befolkningen som upplever gasbildning pga deras tarmflora. Det är dock helt ofarligt och är ett tecken på att deras tarmbakterier får bra näring. Oligofruktos är nämligen en så kallad probiotisk fiber som gynnar de goda tarmbakterierna (speciellt bifidobakterier) och som tack för maten skapar de gas. Om den inte släpps ut är risken överhängande att man blir uppsvälld. Eftersom det främst är vätgas och koldioxid så det bör inte lukta illa om man låter det ske! Alternativet är att man slutar äta produkter med oligofruktos eller dra ner på konsumtionen till en nivå som går att tolerera. Enligt forskning ligger ett intag på 20 gram om dagen på en säker nivå som inte ger gasbildning (5). Själv får jag t ex inga problem om jag håller mig till max fem matskedar granola eller müsli per portion och jag är ganska känslig. Jag vill dock äta oligofruktos eftersom det gör så mycket nytta. Det är t ex en ingrediens som i studier visat sig ha bättre effekt på tarmfloran hos försöksdjur än om de fick nyttiga bakterier i maten. Studier på både vuxna och barn visar att oligofruktos hjälper många att äta mindre och därmed går ner i vikt vilket är önskvärt för många (2). Intressant nog minskar oligofruktos ett hormon som kallas grelin vilket är känt för att öka både sötsug och aptit, så det kan vara ett effektivt redskap för den som vill minska sitt sockerintag (3).