Du känner gunget. Du skymtar Copacabana där bakom tv-studion. Du ser till och med färgerna och hör skratten hemma i tv-soffan.

Men ser du så mycket mer av Rio, Sao Paulo eller Fortaleza om du är på plats? Jag är inte så säker på det.

Efter ett antal mästerskap live tror jag mig veta att du ofta upplever mer fotboll än resmål när du supporterturistar på VM eller EM.

Och det är förstås inte så illa om du, som jag, är såld på världens största sport. Det är otroligt häftigt att möta människor från andra länder under ett mästerskap. Numera är huliganerna (nästan) bortblåsta, mästerskapen är i stället fester från morgon till matchkväll. De blir för oss fotbollsvänner oförglömliga minnen.

Men för den som gillar resmål mer än fotboll kan det bli något hela annat.

I Tysklands-VM 2006 färgades Tysklands huvudstad gul och blå. det spekulerades i att det aldrig varit så många svenskar på samma plats utomlands i historien, alla krig inräknade.

Det fanns förstås en baksida: jag såg inte mycket av vare sig Berlin, Dortmund eller Köln. I Dortmund la Camp Sweden beslag på fina torget Theodor Heuss-platz, som blev ett enda skrålande ölställe. I Berlin var det likadant på ett antal ställen. Vackra jätteparken Tiergarten beboddes av gigantiska tv-skärmar och supportrar runt omkring sjöng, drack och tittade på matcher.

Jag minns att jag vid ett tillfälle frågade hur Brandenburger Tor egentligen såg ut – och kända torg som Alexander Plats och Kurfurstendamm var också förklädda till enorma förfester under hela veckan.
Kiev 2012 var likadant. Den väldiga paradgatan fram till Maidan Nezalezhnosti, Frihetstorget, syntes inte på grund av alla sponsor- och öltält.

Och så där har det sett ut överallt, allt sedan EM i Portugal 2004. Det var ju då de svenska supporterresorna förvandlades till massturism.

Nästa chans för svenskarna att ta rygg på landslaget kan med lite tur bli i Frankrike, EM 2016. Då kanske det blir lite lugnare. Under VM 1998 i Frankrike märkte jag knappt av VM i Paris. Det var först hemma i tv-soffan efter franska guldet jag såg tv-bilderna på ett proppfullt Champs Élyssées och förstod att det fanns de som brydde sig där också.

Weekendspecialisten Airtours tänker nytt och drar med start i oktober igång tio dagars långresor till Sri Lanka.

Det gläder mig av två anledningar. Dels för att jag gillar Sri Lanka, men också för att tio dagarsresor är underskattade. Min tes är att en vecka är för kort, men att man ofta börjar längta hem innan hemresan när resan är två veckor.

Det gäller nu inte Sri Lanka, för där finns så väldigt mycket att se och göra.

Stränderna är vilda, håller väl knappast thailändsk klass vid semesterorterna, men är ändå fullt okej. Naturen är däremot fantastisk. Maten likaså. Trafiken är däremot inget för personer med dåligt hjärta. De hänförande teodlingarna desto lugnare. Det är som meditation för själen att passera de prydliga och vackra terasserna kilometer efter kilometer.

Airtours är väl egentligen trea på bollen här, både Apollo och Ving har med Sri Lanka i sina program – och även hos Airtours rör det sig om orter i västra och södra delen av landet. Airtours resor går som flera andra via Doha, och mellanlandning betyder förstås att man tappar en del resenärer.

Men jag är ändå nyfiken på Sri Lankas nästa vinter. När jag var där 2010 träffade jag många invånare som kämpade hårt i väntan på att turisterna skulle komma tillbaka. Landet har haft en jobbig tid efter tsunamin 2004 (uppemot 40 000 döda) och ett långt inbördeskrig.

Men de senaste åren har det skett en viss ljusning och påhejat av Lonely Planet, som utsåg Sri Lanka som ett av världens hetaste resmål 2013, ser vi nu kanske ett litet lyft.

Extra: Kolla in fotografen Daniel Ohlssons fina bilder från Sri Lanka här. http://bit.ly/1xw9vro

Hej på er. Nu har redaktören blivit med blogg.

Här kan ni, som hittat hit, räkna med kommentarer på resenyheter och egna reflektioner och tips från resor. 

Som den senaste, Bali i maj. Det mesta var fantastiskt, dock inte flygtiden… fem timmar längre bort än Bangkok innan man får nyttja Australiens eget Mallis. Inget för onda ryggar eller dålig blodcirkulation.
I höst kommer en del av materialet i Resas magasin. Det blir ett hopkok av Bali, andlighet, god mat, yoga, spännande möten, spaupplevelser, surfing och… ja en del galenskap.
Till exempel hur man kan dricka ett kaffe, vars bönor ätits och bajsats ut av en koffeinstinn luwak (indisk palmmård) innan de rostats till kaffe.
Och hur man, efter en klunk, bestämt hävdar att ”det smakar bra, ungefär som kokkaffe”.

Efter två täta bombdåd på Bali 2002 och 2005 har det under några år varit svårt att hålla turismen uppe på Bali. Men nu verkar många länder återvända, förutom grannarna från Australien. Från Sverige har redan Ving och Apollo mindre program, till vintern hänger Fritidsresor på.

Till sist: mina tre höjdare från Bali:
1. Yogapasset i berömda Yoga Barn i Ubud. Såld efter 90 minuter. Letar nu lämplig kurs i Stockholm.
2. Matlagningskursen. Balinesisk mat är härligt kryddad. Älskar den.
3. Andligheten. Offergåvorna som placeras utanför dörrar, på trottoarer, i gångar. Den självklara bönen på lunchrasten på marknaden. Religionen är ständigt närvarande och det fascinerar.