Mat i alla dess former har en förmåga att väcka lustar som man inte ens trodde fanns.

Inte minst (vad trodde ni?) reslust. I mitt fall får det strösslas med Michelinstjärnor hur mycket som helst, men det är nästan alltid gatumaten som vinner.

Bara de senaste dagarna har några sidor i en kokbok och en härligt köttig doft från en food truck fått mig att ställa om fokus i de framtida resplanerna.

Först… boken.

Skribenten Jonas Cramby har en förmåga att nosa sig till goda grejor från södra USA och Mexiko – och sätta dem på pränt på ett både underhållande och smakfullt sätt. Nu senast med boken ¡Taco loco! om mexikansk gatumat.

Jag visste vad som väntade mig, men slogs ändå av hur galet bra kokboken var. Jag hann inte mer än till sidan 58 innan jag bröt ihop av suget och sprang in i köket för att kolla vad som fanns i kylen. Inte mycket förstås, mer än en gammal kryddsalsa från Old El Paso (en svordom i Crambys värld… så jag slängde den av ren respekt för honom). Matlagningskonsterna är trots allt begränsade, men det blev en snabb tur till en tacorestaurang i city som har den goda smaken att sälja små tacobröd av majs och en lagom stark bönröra. Två saker som räddar vilken hemtaco som helst.

Av bara farten surfade jag lite på flygpriser till Mexiko också. Har inte varit där sedan Acapulco ansågs attraktivt.

I dag var det dags igen. Efter att i en evighet letat en tom p-ruta på Kungsholmen ställde jag in siktet på hämtsallad och tråkig snabblunch vid skrivbordet.

Men så passerade jag Rådhuset och fångades av den bekanta doften av grillat eller stekt kött… och kryddor. Där stor den: Köftebilen.

En av huvudstadens många trendiga food truck-restauranger. Där stockholmarna har en chans att äta gott till rimlig peng och samtidigt få en gnutta matkultur från – om man har tur – ett land man kanske inte alltid tänker på som alternativ på nästa semester. I det här fallet Turkiet.

Nu är det så med mig att passerar jag en trevlig doft så har jag svårt att just passera den. Så salladsplanerna förvandlades snabbt till en köttig delikat kryddbit i tunnbröd med paprikaröra, kikärtsröra och hela baletten. Jag bad att få den inslagen, men ändrade mig. Heter det gatumat så ska den förstås ätas på gatan.

Och precis som med Jonas Crambys förförande mexikmat hann jag knappt in på redaktionen igen förrän jag jag surfade efter flygpriser. Istanbul kanske?

I tider där man inte kan resa är gatumaten – inte minst serverad ur en food truck – en helt okej tröst.

 

3 truck-favoriter i Stockholm (hittills, har ju inte ätit hos alla):

1. El Taco Truck. Ser du den inte finns den även som hål-i-väggen-krog under namnet Taquerian på Nybrogatan 57.

2. Curbside. De har ansvaret för att jag haft ett pulled pork-år.

3. Bun Bun Truck. Fransk-vietnamesiska Bánh Mì-mackor. Ja tack. Och väldigt gärna den med brässerad fläsksida, syrliga pickles, koriander och chilimajonnäs. (Ja, jag vet, ni göteborgare som läser detta har er Bánh Mì Truck. Lovar att testa den när jag är i stan).

… och här hittar du alla truckarna i huvudstaden: hittatrucken.se

Gatumat på film: ”Chef”, om en finkock som får ett spel, byter liv och öppnar en food truck med kubanska godsaker. Feelgood… jag lovar att ni blir hungriga – och vill resa till Kuba!