Okej, först och främst. Jag har INTE döpt den här bloggen. Jag är INTE pokerproffs. Möjligen annat än att merparten av min inkomst kommer från pokerrelaterad verksamhet. Om man kisar lite med hjärnan kan man säga att jag är proffs på att leva av poker. Välkommen till kvällstidningsvärlden.

Sportjournalister är misslyckade idrottsmän brukar det sägas. Det är möjligt att det är så, och det finns säkert en hel del i den klyschan som också kan appliceras på oss pokerskribenter. Visst finns det en och annan bloggare eller till och med professionell textknackare som kan spela poker. Då menar jag VERKLIGEN spela poker. Återstår den stora massan av oss som skriver. Det är säkert så att många börjat spela för att de närt en dröm om de stora pengarna, för att sedan finna att talangen, ambitionen eller tiden inte funnits för att gå hela vägen. Eller så har man som mig, prioriterat skrivandet framför spelandet och därför inte utvecklats i någon större utsträckning.

Vem är jag?

Jag är en snart trettiosexårig tvåbarnsfarsa, hobbyspelare och chefredaktör på Poker.se, som tillsammans med vårt forum pokerforum.nu är Sveriges största pokercommunity. Jag började precis som de flesta andra med att spela nätpoker för playmoney, testade några frirullar och hittade sedan några no deposit-bonusar på diverse obskyra microgamingskins. Av en händelse började jag blogga en smula om mitt spel, och insåg snabbt att jag hade mer fallenhet för skrivandet än spelandet, och började skriva allt mer. En boll sätter en annan i rullning, och här är jag nu. Jag livnär mig ju faktiskt på heltid på poker i och med skrivandet , även om jag speltekniskt i bästa fall inte är mer än marginellt vinnande. Detta torde bekräfta tesen jag inledde denna text med.

Jag spelar relativt mycket på nätet (3-5000 händer i veckan), men på grund av jobb, familj och ett infall att köpa ett trähus för tre år sedan blir det inte mycket tid för livespel. Någon gång i månaden letar jag mig till lämplig klubb eller casino. Jag har också den senaste månaden faktiskt seriöst börjat försöka lära mig poker på riktigt, att alltså försöka lära mig teori och strategi på allvar i stället för att bara hipp-som-happ-spela.

Blir man inte sugen på att spela när man jobbar så mycket med att titta när andra spelar?

Det är säkert olika från person till person, men jag har sedan jag hittade pokern fascinerats så mycket av kulturen och fenomenet runt omkring, och särskiljt det från min egen närvaro vid borden. När jag är och bevakar en turnering, och står och tittar på ett finalbord där spelare som Anton Wigg eller Mats Gavatin sitter och spelar tänker jag inte att det hade varit kul att sitta där – det hade det garanterat – utan tänker mer på stämningen, miljön, inramningen och helheten. Det som driver mig i mitt jobb är just det, människorna, miljöerna och beteendena. Det är det jag vill förmedla och beskriva.

Det är därför jag är här nu.

Att få ett erbjudande om att blogga om sitt jobb och sin hobby – i mitt fall detsamma, jag är lyckligt lottad – i Sveriges största kvällstidnings nätupplaga är en nobrainer. I stort sett alla som skriver gör det för att bli lästa, och jag är inget undantag. Den välkände pokerbloggaren Indiscreet sa en gång till mig att bloggande är en egotripp i första hand, och det är så sant som det är sagt.

Mitt mål med bloggandet på Aftonbladet är att berätta för Dig vad som händer i pokersverige, och om hur det är att jobba med poker på heltid. Jag är i gott sällskap; mina skrivarkollegor på den här bloggen är i mina ögon tre av Pokersveriges bästa skribenter på grund av olika faktorer. Det bådar gott för att göra den här bloggen till något riktigt läsvärt.