– Älskling, kan du inte komma och mysa lite.

– Näej, men det går inte. Det är sjukt värde här på cashgamet nu. Låt mig bara spela tjugo minuter till…

Tjugo minuter senare.

– Älskling, kom nu då!

– Men fisken här har sån extrem tur. Ge mig en kvart till bara så jag kan ta tillbaka mina pengar.

En kvart senare.

– Filmen är snart slut nu!

– Ja, men jag kommer. Haha, jag är grym. Jädrar vad jag vinner! En liten stund till bara…

En timma senare.

– Jag går och lägger mig.

– Jaha, redan? Jaja, god natt då gumman.

Det är mycket snack om spelberoende. Om hur mycket pengar folk spelar bort. Men man behöver inte förlora stålar för att vara spelberoende. Jag har varit gravt beronde av poker de senaste åren. Jag har insett det nu. Ekonomiskt har det varit en höjdare. Men jag har spelat bort så mycket annat. Så mycket som är viktigare.

Antalet timmar kvalitetstid med tjejen är flera hundra. Hur många myskvällar vågar jag inte ens räkna på. Minst en timma älskog i veckan har jag förlorat. Det är mycket sex det. Ibland har det till och med gått så långt att jag tackat nej till fester för att sitta hemma och grinda. Jag har ljugit om att jag är sjuk för att slippa träffa släkten. Varför? För att spela poker så klart.

Min ursäkt har alltid varit att det är mitt jobb. Jag tjänar pengar. Men jag vet att det är en ursäkt nu. Frågan man kan ställa sig är: har jag blivit lyckligare av pengarna? Eller ännu viktigare, har mina nära och kära blivit lyckligare?

Man behöver inte spela bort pengar för att vara spelberoende. Det finns värre saker att spela bort.