För tre, fyra månader sen låg jag hemma i soffan i fosterställning och grubblade på hur i helvete jag skulle klara mig själv som singel? Just då var det svart, och jag var rädd för det mesta. Även mitt pokerspel.

Men livet är en lustig bergochdalbana. Nu är det rätt ljust igen. Fötterna är nedåt och jag står rak. Dessutom har pokern gått över all förväntan. Bara det. Senaste dagarna har jag i stället börjat se alla fördelar med att faktiskt vara singel som pokerspelare, och människa i allmänhet. Eller vad sägs?

1. Man kan sitta uppe hur länge man vill på kvällarna och spela poker utan att någon tjatar hål i öronen på en.

2. Det går utmärkt att ha hela kylskåpet fullt med öl, för nu finns det inga ”alternativa” matprodukter som tar upp all plats.

3. Plötsligt kan man klä sig precis som man vill igen. De gamla favoritjeansen med hål i skrevet kan plockas fram och man slipper kommentaren ”Ska du verkligen ha på dig det där?” vareviga morgon.

4. Vill jag åka till kasinot en onsdagskväll så kan jag göra det. Även om diskhon är full.

5. Man behöver inte ha dåligt samvete för att man vill hänga med kompisarna en fredagskväll.

6. Alla utlandsresor och middagar blir det halva priset på då man slipper betala för två.

7. Man behöver inte höra att man förlorat en Mulberryväska när några potter går åt pipan.

8. Vill jag skrika könsord när jag förlorar så kan jag göra det utan en borrande blick som talar om hur patetisk jag är.

Ni andra som har koll kan få fylla på…

Men, ja. Det märks ju på denna listan att jag verkligen har blivit vuxen och nu kan fokusera på det viktiga i livet, poker, polare, könsord och öl. Nä, tjejer är nog inte så dumma ändå. Särskilt inte för oss arma pokerspelare…