För ganska precis tre månader sedan skrev jag en blogg om fem förhoppningar inför WSOP. Nu när spektaklet är överstökat tänkte jag att vi skulle beta av dem, och kolla hur det egentligen gick.

En starplayer på finalbordet i main event

Den första förhoppningen vill jag påstå infriades. Michael ”The Grinder” Mizrachi var redan en namnkunnig spelare innan årets World Series of Poker, och i och med segern i $50 000 Poker Players Championship blev han en superstjärna, och definitivt en av de inför main event hetaste turneringsspelarna. Nu kommer han att sitta som en i The november Nine i om ett par månader. Klonk.

The Next Generation

I stort sett samtliga av de unga svenska turneringsspecialisterna var på plats till main event, samt några ytterst habila cashgamespelare som tog chansen i världens största pokerturnering. Det såg länge mycket, mycket bra ut, med flera starka namn på väg mot bubblan med trygga stackar framför sig. Marginalerna är som vi vet små i poker, i synnerhet i turneringar, och variansen kan vara grym. En av efter en föll de. Speciellt synd tycker jag om Kristoffer Vadsmo som blev brutalt överkåkad, och som sedan bustade mot en hand han hade dominerad. Vadsmo, Gustav Ekerot, Kristopher ”Sumpas” Thorsson och Paul Kristoffersson tog sig alla in i pengarna. De behöver inte på något sätt skämmas för sitt spel och  vi vet att de står sig ytterst väl i internationell konkurrens, men jag behåller den här förhoppningen till nästa år utan att bocka den som uppfylld.

Chris Björin

Jag vet att Chris är besviken. Med så många spelade turneringar blev väl resultatet ett minus, men han lämnade Las Vegas med 6 cashar – varav en i main event – och ett finalbord. Det är imponerande, och i min bok visade Björin åter igen sin storhet. Check.

Ett svenskt armband

Nope and njet.Det blev sju svenska finalbord:

– Martin Jacobsson slutade fyra i $1 500 NLH,

– Ken Lennaard tog samma placering i $1 500 H.O.R.S.E.,

– Micke Thuritz slutade åtta i $50 000 Poker Players Championship efter att ha brutalt bustat på några få händer.

–  Thuritz tog sig till ytterligare ett finalbord och blev femma i $25 000 NLHshorthand.

– Chris Björin blev åtta i $2 500 RAZZ

– Mats Gavatin slutade nia i $1 000 NLH

– Johan Jakobsson slutade nia i $1 500 NLH

Dessutom var det flera, som Alexander Ivarsson och Christian Jeppsson som var ytterst nära finalbord. Det blev emellertid inget svenskt armband i år, utan vi får fortsätta drömma.

En svensk jätteklonk i main event

Vad som är en jätteklonk är upp till var och en att bedöma, och visst hade det varit gigantiskt med en svensk deltagare i November Nine, men det är de facto en grym bedrift av William Thorson att nå en 22:a-plats i main event, och det blir än större om man betänker faktumet att han varit där förr. Mina drömmar om en svensk finalbordsspelare lär fortsätta, men nog är det en klonk i det här startfältet.

Nu laddar jag om batterierna för WSOP Europe, och hoppas hårt på svenska dåd i London.