I går satt jag i en lång intervju med en kvinna från statistiska centralbyrån. Anledningen var en undersökning de håller på med för att ta reda på mer om svenskars levnadsstandard. I över en timma pumpade hon mig med ytterst privata frågor. Jag svarade snällt på allt om hur min uppväxt var, vilka problem jag haft genom livet, tidigare relationer, hur stora ekonomiska tillgångar jag har, vilka sjukdomar jag haft och så vidare…

Men när hon ville veta om jag har några hobbys/sidoprojekt vid sidan av mitt halvtidsarbete som journalist stannade mina tankar upp. Jag fick blackout. Här hade jag berättat de mest hisnande historier ur mitt privatliv, men vågar jag berätta att jag spelar poker? Speciellt som jag visste att det skulle komma följdfrågor av typen: hur ofta spelar du, har du varit spelberoende och hur mycket har du spelat bort som mest?

Hon var en kvinna i medelåldern. Stadgad, lite reserverad, med vit blus och guldhalsband. Typisk svensk. Jag ”visste” vad jag skulle få för blick om jag berättade om mitt pokerspelande. Och jag orkade inte med den blicken. Den där nedlåtande blicken som på samma gång vill få mig att tänka om och hjälpa mig ur eländet. Som en öm moder som vet bäst. Den där blicken har jag fått för många gånger och nu orkade jag inte försvara mig mer. Så jag svarade bara:

– Nä, eller jo, jag spelar ju fotboll ett par gånger i veckan.

Snyggt. Acceptabelt. Inget att klaga på. Inget att rynka på näsan åt.

Det är lustigt det där med vilka man vågar vara helt öppen inför angående sitt yrke/hobby. Ofta använder jag mina ”reads” från pokern för att läsa av vilka som kan förstå och inte förstå. Ibland läser jag fel, ibland inte. Frågan är om det är fel att tänka att det finns vissa grupper i samhället som har större acceptans för pokerspelare, eller beror det helt på personlighet? Och hur gör ni, är ni alltid raka, eller väljer ni era strider? Orkar ni när jag inte orkar?

Intervjun avslutades med att den medelålders kvinnan ville ge mig något som tack för min tid.

– Ja, jag vet ju inte om du gillar spel, men här får du i alla fall två trisslotter.

– Jaha, ja, men tack. Det händer väl att man skrapar en lott då och då, svarade jag med ett snett leende.