Om knappt två veckor beger jag mig av för ett fjortondagarspass i London där både WSOPE och EPT London ska betas av. Innan dess tänkte jag, redan i morgon faktiskt, bege mig till en liten lokal på närkeslätten där 50 personer samlas för en mindre turnering på en helt annan inköpsnivå än de turneringar jag bevakar. Där är det summor som är mer skräddarsydda för min småbarnsfarseplånbok, och mina utgifter för dagen blir i värsta fall inte större än en skaplig utekväll.

Trots att det är en hobbyturnering mitt ute i ingenting – och nu snackar vi så mycket ingenting det kan bli i mellansverige – är personmixen total. Det kommer folk från ett otal landskap, med en åldersspridning på 19 till 50+, och med erfarenheter som varierar från att det här är det dyraste de spelat  till spelare som inte är ett dugg nervösa över att sätta sig med random Full Tilt pro vid ett bord på European Poker Tour.De lockas av den sociala aspekten, medan pokern mest är en positiv bieffekt.

Det är lärare,studenter, heltidsspelare, glasmästare, datanissar och tågpersonal. You name it.

Kärnan i poker för mig är inte flashiga kasinolokaler och höga inköp. Eller skumma lokaler och skrynkliga hundralappar. Det är människorna man möter, oavsett nivån på spelet.Någon frågade mig om jag inte tycker det är tråkigt att åka runt och TITTA när folk spelar poker. Nej, är svaret. Visst kan det bli långdraget ibland om det hamnar i ett dödläge där det händer väldigt lite, men i allmänhet tycker jag att det är ett spännande spel att följa, och framför allt är det fascinerande människor att möta. Allt från inkastade stjärnor från andra världar som bara är levande affischpelare, till anonyma supertalanger, till överskattade namn från en svunnen tid, till amatören som har sitt livs största äventyr. Det är en fantastisk dramaturgi i livepoker, och den byggs inte av regelverket och spelets struktur i första hand, utan av personmixen. Det gäller oavsett om du går in på den lokala klubben, ett statligt kasino eller en internationell storturnering.

Jag kan tycka att det är småkul att spela nätpoker för utmaningens skull, men för mig kommer livepokern alltid stå för glädjebiten i spelet. Just därför kan jag bjuda på att det är jag som är fisken vid de flesta bord jag gästar när jag spelar själv.