Vaknade i morse med lite huvudvärk. Jag visste att det var något jag skulle göra, men vad? Gick in i köket. Såg resterna av gårdagskvällen. Fina kompisar, rödvin, störda avsnitt av idol och en halvt uppsatt bokhylla. Men vad var det jag skulle göra? Eh, just det. Hälsokontroll på företagshälsan. Helvete.

Skippa frukosten, borsta bort det röda från tänderna, göra 50 mjölksyrearmhävningar och in i duschen för att åtminstone se ut som en ren och fin människa. Vi pokerspelare är, förutom ett gäng fotomodeller och Patrik Antonius, inte några unikum när det gäller fysik. Jag är inget undantag, speciellt med en rödvinsfylla i bakhuvudet. Därför var förhoppningarna inte speciellt högt ställda för denna genomgång av min kroppsliga vigör. Jag var inställd på att skämmas, som när man var liten och satt i kvartssamtal med läraren. Det var alltid samma visa. Skämmas skulle man.

En timma senare kom jag ut från företagshälsan med ett dumt flin över läpparna. Jag lurade dem igen. Alla mina värden var perfekta. Det var grönt ljus hela vägen. BMI, blodvärde, blodtryck, kolesterolvärde, hörsel, syn, allt. Jag hade till och med växt en centimeter och är nu 1,83 i strumplästen. Jag visste inte ens att man kunde växa i min ålder?

Så vad har jag lärt mig av detta? Jo, att jag kan fortsätta leva som jag gör så klart. Det ÄR nyttigt att spela poker. Nu behöver jag inte ens ha dåligt samvete längre för att jag sitter vid ett pokerbord istället för att kräkas bakom en sten under en löprunda i skogen. Det är ju uppenbart tekniskt bevisat. Jag gör inte mycket annat än spelar poker och jag är tydligen ett levande praktexemplar till människa. Jag är i samma form som vilken 18-åring som helst.

Så, nu vet ni vad ni ska göra gubbar och gummor. Ta ett glas rött i bland och fortsätt se floppar. Då kommer ni få leva ett långt och lyckligt liv.