Jag intervjuade nyligen Nicke Borg, sångaren i Backyard Babies som snart ska tampas med Dilba i melodifestivalen. När jag frågade vad han hade fått för reaktioner från sina rockpolare och fans när de fick reda på att han skulle vara med i Melodifestivalen sa han:

– Det finns alltid folk som kommer att tycka till om vad man gör. Men om jag lyssnar till vad andra säger och vill att jag ska göra, så kommer det aldrig gå att skapa något genuint.

I går blev jag utskälld av Ola Brandborn, för att vara pinsam. Han skäms. Han tycker Fagbet förnedrar. Jag vet inte, men jag tycker nog att mina alster är mindre förnedrande än citat som ”Letar upp en Avis-representant, denna gång en tjej som nog är några år över tjugo, men hon ser inte ut att vara en dag över 13 i kroppen.”

Eller. ”Två steg till höger om mig har jag en spelare jag blir otroligt imponerad av, en tjej i 20-25 årsåldern som spelar fantastiskt bra. Hon är snygg, men inte så där sexigt snygg utan snarare mycket docksöt.”

Pinsamt, jag vet inte?

Jag har alltid skrivit om poker för att jag tycker det är kul. Den senare tiden har det inte varit lika kul. Jag har dragits med i en karusell som inte går att stoppa. Skrivit saker som jag inte hade skrivit för ett år sedan. Nästan hamnat i bloggbråk. Det är inte min grej. Jag gillar att skriva historier om poker. Om möten med människor. Roliga anekdoter. Om glädje. Om sorg. Det är också vad jag kommer att ägna mig åt i fortsättningen.

Många personer i pokersverige tar sig själva på väldigt stort allvar. Jag vill inte bli en sån person. Vi ska komma ihåg att det är poker vi snackar om. För vissa är det visserligen ett levebröd. Men för merparten ett spel, ett nöje. Det är underhållning!

Inte ens i våra mest allvarliga diskussioner om spelmonopolet blir poker ens en tiondel så berörande som de viktigaste politiska frågorna. Vi pokerspelare brinner självklart för det vi tror på (all respekt), men vi måste ställa allt i proportion till verkligheten.

Jag ber redan nu om ursäkt till Ola. (Jag gillar dig.)

Men jag skulle aldrig kunna fortsätta blogga, eller skriva över huvudtaget, om jag måste skriva det andra vill att jag ska skriva. Eller måste tänka på vad som är politiskt korrekt eller kan verka stötande. Jag tror på alla människors lika värde, och det vet alla som känner mig. Mer behövs inte.

Nicke Borg sa det rätt bra.