Året går mot sitt slut i en rasande fart, och det har varit späckat med upplevelser och känslor. För egen del började det i princip med ett jobb-byte vilket också innebär att det om ett par veckor är ett år sedan jag tog över redaktörskapet för Poker.se på heltid. Tufft och slitigt men fantastiskt roligt är nog omdömet jag skulle vilja ge den erfarenheten. Jag hoppas att 2011 blir minst lika roligt.

I vanlig ordning ska väl året summeras, och jag tänkte därför lista tio saker jag kommer att minnas av pokeråret 2010.

10. Sumpas höll måttet

Kristoffer ”Sumpas” Thorsson hade ett fantastiskt 2009, med tunga segrar såväl online som live. Under det gångna året visade han nu att han stod för trycket och fortsatte leverera. Trots att han inte spelar tillnärmelsevis lika mycket längre som många av sina vänner fortsätter denne fantastiske spelare att göra toppresultat i tävlingspokern.

9. Fusket

På livetouren var det Ali Tekintamgac som visade ohederlighetens fula nylle, och online har flera sajter haft stora problem med såväl collussion som botar under året som gått. Live torde det vara ett rätt marginellt problem i större turneringar, men online måste sajterna ta den här striden på allvar. Det handlar om deras existens.

8. William Thorson

Wille är en man som rör upp känslor. Han levererar flera enormt fina resultat under året; seger i Omahaturneringen på Bahamas, seger i Baltic Festival och en mycket djup placering i WSOP main event. Därefter lämnar han Pokerstars för att gå till statliga Svenska Spel. Man kan tycka vad man vill om hans val, men i William Thorsons bok är i alla fall inte opinionens åsikt facit.

7. GTO

Diskussionen har pågått i flera år, och spelteoretiskt tänkande inom poker har många spelare sysslat med ett bra tag. I år känns det emellertid som att begreppet och debatten om Game Theory Optimal vs Exploativt spel börjat nå bortom de initierade kretsarna. Även spelare som inte känner till Bill Chen och Jerrod Ankenman börjar nu fundera på hur de ska balansera sitt spel.

6. Pokerbloggens död

Well, kanske något överdrivet, men visst känns det som att intresset för att pokerblogga börjar falna. Mångasätter nu direkt likhetstecken mellan vad jag nu säger och läsarsiffror, men det är inte det jag menar. Jag talar om intresset för att SKRIVA. Det finns helt enkelt färre bloggar idag av kvalitet än det gjorde för några år sedan. Självklart har det att göra med att vi passerat puckeln på det svenska pokerintresset, men lik förbannat tycker jag som läsare och skribent att det är synd. Det finns dock en hel del riktiga guldkorn kvar. Några av dessa är ett gäng av dagböckerna på pokerforum.nu, Mattias ”PokerStar” Anderssons skruvade alster, Koivulainen, Per Lindes blogg på MVT och Variansbyrån.

5. The fall and rise of Isildur1

Isildur vände på steken och började året med ett inträde i glömskan efter några bittra förlustsessioner. Trots en hel del action, och nya stjärnor som verkligen klev fram, kändes det ändå som att nosebleedpokern förlorade en del av sin lyster. Daniel ”Jungleman12” Cates är förvisso en en överjävlig spelare, och har dominerat highstakespokern i år, men Isildur1 är en ikon. När man på allvar började tro att han var försvunnen för gott klev Stars fram och meddelade att de hade signat svensken. Jävla tur att det inte var första april just den dagen.  

4. Monopolkriget

Svenska Spel köpte in sig i pokerns finrum var det någon som sade till mig. Statens pokersajt började synas på pokerforum, de jobbade med aggressiv marknadsföring, värvade William Thorson, anlitade betalda bloggare, facebookade och krigade mot pokerförbundet om SM-spelarna.

Medan tillförordnade VD:n Anders Hägg gnuggade händerna yrde stormen i sandlådan. Det jag mest kommer att minnas är den missriktade hetsjakten på de som puritanerna inte tyckte var riktiga monopolmotståndare, i ett krig som borde stått mot monopolet.

3. James Bord tar tillbaka pokern från salongerna

Det var en märklig känsla på Casino At The Empire när Londonsonen James Bord spelade heads-up mot den italienske highstakesstjärnan Fabrizio ”Superbaldas” Baldassari. I potten låg förstapriset i WSOP Europe, £900 000, och publiksiffrorna var nog omkring 99-1 i Bords favör. Det ölades, sjöngs och skrålades med en stämning värd den bästa brittiska pub under en FA-cupfinal, och mitt i allt detta gick de amerikanska slipsnissarna runt och såg obekväma ut.

2. De svenska EPT-vinsterna

Jonathan Duhamel och Michael Mizrachi i all ära, men för mig var årets stora glädjeämnen Anton Wiggs och Kent Lundmarks segrar på European Poker Tour.Kronan på ett riktigt bra svenskt turneringsår, där vi dessutom fick mängder av finalbordsspelare i WPT, EPT och WSOP. En eloge även till Martin Jacobson, Jakob Carlsson och Nichlas Mattsson som föll heads-up i tre av dessa turneringar.

1. De nya spelarna

Jag har tjatat om dem tidigare, men det är svårt att undvika. En ny generation spelare har klivit fram och börjat visa resultat även på livetouren, och därtill fantastiskt fina sådana. Vi har en hög svenska spelare i 20-25-årsåldern som kommer att bli en tongivande del av den internationella pokerns framtid. Det är näst intill omöjligt att plocka ut enskilda namn i gruppen, men med kniven mot strupen sticker nog Jimmy Östensson, Kent Lundmark och självklart Kristoffer ”Sumpas” Thorsson ut en smula även i prominent sällskap.

Vilka är dina minnen av 2010?