I en intervju jag gjorde med pokerspelaren Jakob Carlsson säger han:

”Jag har en del kompisar som är sugna på att börja spela poker, men mitt enda råd är att inte börja. Det är en lång helvetesresa om man ens kommer någonstans, och sen är det jobbigt att fastna i det också.”

Aftonbladet publicerade idag en artikelserie om spelmissbruket och de 30 000 pokerslavarna. Det fick mig på något dåligt humör, och vän av ordning tycker nu att det är klart att just jag blir förbannad när någon snackar skit om min business. Jag har ju sålt min själ till djävulen,  och står nu och lockar in människor i fördärvet

Är det inte bra att man belyser spelmissbruket? Jodå, det är bara bra. Det är till och med jättebra. Missbruket är ett reellt problem som både spelarna  och i synnerhet vi som står för belysningen av branschen har ett kollektivt ansvar för.  Min poäng är inte alls att det är dåligt man tar upp missbruket som folk verkar tro. Det är den totala polariseringen i den bild man visar upp. Det är antingen en kille som är på väg att ta livet av sig eller några killar som ska representera de nya miljonärerna.

Jag vill att det skrivs om killarna som blåser någon tusenlapp för mycket eller två på weekenden i Tallinn, pengar som påverkar deras vardagsekonomi. Skriv om killen som väljer bort att titta på film med tjejen / frun / barnen lite för ofta, ”bara” för att han ska spela några händer till. Eller killen som alltid försöker låna en femhundring till på klubben för att ha råd med cashgamet på fredagen, och som börjar månaden med att betala några tusenlappar i privata lån. Det är tyvärr nästan alltid killar.

Skriv om killar som vinner en miljon och tror att de är ekonomiskt oberoende och hoppar av skolan.

Självklart förstår jag att man vill sälja lösnummer på extremerna, och det är väl okej att bygga rubriker och löp på det. Så ser journalistiken ut i mångt och mycket. Om man sedan beskriver en företeelse i en text bör den emellertid vara korrekt återgiven, tycker jag. Jag är säker på att detta går att göra inuti tidningen och fortfarande locka in läsare till texten med lite djärvare rubriksättning.

”Vad har du själv gjort då?”, frågar säkert vän av ordning. ”Alldeles för lite” är nog svaret. Jag är trots detta fortfarande i min fulla rätt att tycka att om Aftonbladet ska skriva om missbruk (och det tycker jag de ska!) så ska de göra det ordentligt. På samma sätt som Du eller vem som helst är i sin fulla rätt att ha åsikter om hur jag sköter mitt jobb, oberoende av vad du jobbar med.

Visst ska det skrivas om missbruket och inte tigas ihjäl, men jag tycker att om man ska beskriva en fisk ska den ha gälar, fenor och fjäll, och inte bara en stor käft.