En gång fick Keith Richards frågan ”Har du problem med droger?”, varpå han snabbt replikerade ”Nej, jag har problem med snuten.”

En av de mer intressanta aspekterna i debattmolnet kring Viktor ”Isildur1” Blom är missbruksdiskussionen. Är han spelmissbrukare? Är han det inte? Kan man vara vinnande spelmissbrukare? Var och varannan tyckare verkar ha oanade insikter i toxikomani.Som vanligt blir diskussionen snabbt svart/vit och alla gråa nyanser är borta med vinden.

Inom alkoholmissbrukarvården pratas det idag mindre om alkoholism som etikett och mer om alkoholrelaterade problem än vad det gjordes förr. Jag tycker att det är en bra nyansering. För mig är diskussionen om Viktor Bloms vara eller icke vara som spelmissbrukare rätt irrelevant. Frågan är väl snarare: ”Har han spelrelaterade problem?” Mitt svar: ”Jag har ingen aning, jag har inte frågat honom”.  Att han har ett onormalt spelbeteende råder det inget tvivel om. Om det är så allvarligt att han lider av det och behöver hjälp är jag inte rätt person att svara på.

Det här är dock inte min poäng, utan mest en bisats som leder mig in på det jag egentligen vill prata om, glorifieringen av det gamla gardet. Från mig, och från många andra.

Många är de som förfasas över Viktor Bloms beteende och alla andra unga brats som som i betraktarnas ögon tappat all sans och nu lider av monetär fartblindhet. Samtidigt sitter de ofta och hyllar en äldre generation spelare, och roat drar anekdoter från den gamla tiden om hustlers, och roadgamblers som stått med en fot på var sida om lagen.

Jag har läst många av böckerna som det äldre gardet skrivit, jag har hört historier från pokerspelare, både svenska och utländska. De som ofta pekas ut som äldre gentlemen och pokerns respekterade oldboys sitter inte sällan på livsöden som i mina ögon är bra mycket sjukare än de flesta av dagens spelare.De har vunnit, gulat, lånat, tiggt, you name it. Långt ifrån alla, men många fler än vi låtsas om. Varför ska vi som sitter mitt i det plötsligt bli förfärade? För att han är yngre? Hardly. Snarare för att summorna och rubrikerna är större.

Ett onormalt beteende ska inte bara mätas i relation till beloppen och variansen, utan bör gärna sättas i relation till en persons övriga livsstil. Den som spelar bort mest är inte med självklarhet den som har problem.

Jag är övertygad om att det finns flera kända namn i såväl den svenska som den internationella ”eliten” som har klart större spelrelaterade problem än Blom, men det har inte skrikits speciellt högt tidigare, varken från mig eller någon annan.