Inom bridgen räknas man som junior tills det år man fyller 25. Jag spelade extremt mycket bridge från det jag var 13 tills 25-årsdagen. Jag var något år äldre än mina lagkamrater, och vi var duktiga på den tiden. Jag räckte inte hela vägen till juniorlandslaget, men vi var de spelarna strax under som Martin de Knijff var tvugna att lura upp på läktaren, för att få sitt klippkort till landslaget. Martin var på den tiden Sveriges yngsta stormästare (tror han fortfarande har rekordet) så det var ingen lätt nöt för oss att rå på.

När jag blev senior så tappade jag mer eller mindre intresset för bridgen, samtidigt som KTH tog en hel del av mitt liv… och så pokern såklart. Jag var helt enkelt tvungen att lägga bridgevantarna på hyllan. Men i går så tog jag och gjorde en comeback. På femton år har jag inte spelat en enda bridgetävling, enbart lite ”cashgame” med vänner (kanske 50 givar om året). Jag var med andra ord rejält ringrostig!

Mitt inhopp var i en match i division fyra. Det betyder ganska låg standard, och trots att jag bjöd fel på en storslamsbricka så lyckades vi vinna med 18-12. Det hjälper att motståndarna bjuder lillslam i sang med tre nakna ess borta…

Storslamsbrickan var redan bricka tre vi spelade. Det här blir ren grekiska för er som inte kan bridge sedan tidigare, så hoppa i så fall över detta stycke: Partnern öppnade med en naturlig klöver, jag hade J3, AK9875, A, AKJT vilket är en riktig pråm och bjöd en hjärter. En spader från partnern, och eftersom vårt system har diskuterats vara ”naturligt med 14-16 sang och svaga tvåöppningar, 1430 Blackwood och 10-12 utspel” och absolut inget mer på deklarationen så tar jag till det enda knep jag har i verktygslådan: 4 NT som frågar efter ess. Partnern svarar fem spader (två ess och trumfdamen, dvs AKQ i spader). Nu vet jag att sju klöver är mer eller mindre uppkast, men jag har ju inte väntat 15 år på att bjuda en storslam med partnern som spelförare… Jag tömmer budlådan med 7 NT, och 12 sterila stick i stället för 14-15 stick i 7 klöver. Mycket själviskt och dåligt av mig. Men roligt, motståndarna kom nästan i saknöd…

Jag har också gjort en comeback från Ladbrokeskryssningen. Tre små ord: Bästa Semestern Någonsin! Fartyget vi åkte med var som jag tidigare skrivit Oasis of the Seas, världens största kryssningsfartyg. Den här videon kanske kan ge er ett litet smakprov varför jag tyckte det.

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk innan resan, trodde att det bara var för ”gamla blåhåriga tanter” men ack så fel jag hade. Själva kryssningen var verkligen underbar, att sedan inramningen med tre pokertävlingar var så lyckad gjorde ju inte saken sämre. Från minus fem grader i Sverige till 15-20 plus i Miami, Haiti och Mexico var ju inte heller det fel. Om Ladbrokes arrangerar någon liknande kryssning i framtiden är ni helt enklet dumma i huvudet om ni inte försöker kvala, det tänker i alla fall jag göra.