Högsta Domstolen håller i dagarna på att ta beslut i det beryktade Grebbestadsmålet. Den stora frågan är om poker är mest tur, eller skicklighet? Ska det vara ok att arrangera pokerturrar? För mig är det givetvis solklart att skickligheten överstiger turmomentet. Mitt bästa argument är att det faktiskt finns pokerproffs. Människor som månad efter månad lyckas leva på poker. Då menar jag inte dem som klonkar en stor turre och kan leva på avkastningen, utan de som ständigt går plus på sitt spel.

I helgen var jag och spelade en 1000kr-turre på Cosmopol i Göteborg. Vid mitt bord satt Tommy, en 45-årig tvåbarnsfar som jag spelat mycket poker mot de senaste åren. Han undrade om han fick skicka en text om Grebbestadsmålet, då han jobbar med patent som civilingenjör inom teknisk fysik och därmed intresserat sig för juridik. Självklart, sa jag. Äntligen kanske jag kunde förstå varför rättegången ens existerar.

Efter att ha läst texten förstår jag lite bättre. Därför tänkte jag att ni också skulle få kolla in Tommys text. Håll till godo.

”Grebbestad” av Tommy Eriksson.

Tänk dig att tomtar av olika slag skulle komma från alla håll av vårt rike, samlas på en lokal schackklubben och slänga upp ett par laxar per skalle för att delta i en schackturnering samtidigt som de knappt ens vet hur pjäserna får flyttas runt på brädet. Inte en särskilt realistisk tanke kanske, men motsvarande scenario sker dagligen i olika pokerturneringar. Det kan givetvis finnas olika förklaringar till varför vi tomtar är beredda att göra det. En viktig faktor är att poker innehåller ett visst mått av gambling eller en ”turfaktor” om man så vill. Det innebär att en dålig spelare kan vinna pengar av en bra spelare, åtminstone vid ett enskilt speltillfälle.

I det välkända Grebbestadsmålet som nu i dagarna tas upp av Högsta Domstolen (HD) är en viktig frågeställning följande: Skulle utgången av turneringen helt eller till väsentlig del* ha berott på slumpen?

Även om de flesta pokerspelare inte har något direkt svar på den frågan, så svarar många reflexmässigt att självklart vinner den skicklige spelaren över tid.

Om vi för en stund glömmer cashgame och fokuserar på turneringspoker så kan man belysa frågan genom att studera två extrema exempel. Det ena exemplet är en turneringsstruktur där startstackarna är jättelika och blindperioderna går mot oändligheten. Det andra exemplet är en turneringsstruktur där blindarna från början är lika stora som startstackarna eller blindperiodernas längd är i det närmaste noll.

I det första fallet kommer otvetydigt skickligheten att spela en mycket stor roll (om nu turneringen slutar någon gång) eftersom det finns utrymme för mycket spel och vi kan för enkelhetens skull sätta ”turfaktorn” lika med 0 %, medan i det andra fallet så blir korten helt avgörande för utgången och på motsvarande sätt kan vi då sätta ”turfaktorn” till 100 %.

Inget av dessa exempel är realistiskt vilket innebär att en normal turnering med hyfsad eller bra struktur bör hamna någonstans på skalan mellan dessa båda extremer. En (o)kvalificerad gissning är att ”turfaktorn” kanske är i storleksordningen 30-50% i en enskild turnering med normal struktur.

Till detta ska läggas att ”turfaktorn” också varierar under en och samma turnering med tendensen att öka mot slutet då blindarna blir höga samtidigt som spelutrymmet snabbt avtar. Turneringen är inne i det s.k. ”lottostadiet”.

Men stopp nu, säger vän av ordning. Du måste ju se över en längre period eller ett större antal turneringar och då gör alltid den som är skickligare än de andra en vinst på bekostnad av de sämre spelarna. ”Turfaktorn” har då ingen betydelse.

Ja, det är säkerligen sant om man spelar en stor mängd turneringar, men då pratar vi inte om 10 eller 100 turneringar, utan betydligt fler (beroende på struktur och antalet deltagare). Då kommer skickligheten att bli signifikant och kanske kan ”turfaktorn” nästan helt elimineras. Eller mer korrekt uttryckt så blir ”turfaktorn” irrelevant för det sammanlagda resultatet.

Nu är det dock så att i det aktuella målet har HD (och tidigare Hovrätten) att ta ställning till en enskild turnering och då spelar det egentligen ingen roll vad det sammanlagda resultatet skulle bli för en serie turneringar. Enligt min mening vore det minst sagt förvånande om HD skulle komma fram till att turen eller slumpen inte är en väsentlig del i utgången av en enskild turnering.

Faktum är att Hovrätten gjorde en mycket generös bedömning av skicklighetsinslaget i just turneringspoker.

Alla turneringsspelare känner till att på grund av den ständigt närvarande ”turfaktorn” (stor eller liten) finns alltid möjligheten att den bästa spelaren i hela turneringen, som spelar sitt A-spel, bustar i första handen mot den sämsta spelaren i turneringen. Det blir därför i viss mening irrelevant att prata om att de 10 sista spelarna som är kvar i turneringen kommer att ha spelat 500 händer, såsom det har anförts i det aktuella målet.

Hovrättens dåliga insikt i spelets uppbyggnad och domens inkonsekvens återspeglas extremt tydligt då de med en enda mening kommer fram till att sidospel i form av cashgame är oförenligt med lagen: ”Beträffande cash-games är det uppenbart att utgången i dessa spel till väsentlig del berott på slumpen”. Punkt…!?

Därför tror jag tyvärr att många pokerspelare kommer att bli besvikna på den kommande domen från HD. En mer konsekvent dom än den som Hovrätten kom fram till kommer sannolikt att innebära att arrangemang av pokerspel är oförenligt med nuvarande lag, oavsett om det gäller turneringsspel eller cashgame.

Enligt min mening är det endast en lagändring som kan göra det möjligt att i Sverige arrangera pokerspel på ett lagligt sätt utanför Casino Cosmopols väggar.

Vi ses på nästa ”tur-turre”.

Tommy Eriksson

 *) Det är långt ifrån klart vare sig från lagen eller från förarbeten till lagen, vad lagstiftaren anser vara en ”väsentlig del”.

………………………………………………………………………………………………………………………………….

Det jag förstod, efter att ha läst texten, är att HD inte bryr sig om ifall poker bemästras genom tur eller skicklighet. De vill bara veta hur formlerna ser ut i en enskild turnering. Det känns riktigt konstigt. Det finns ju en anledning till att Allsvenskan avgörs i flera matcher. I en enskild match kan sämre lag vinna mot bättre. Bollar kan gå stolpe, stolpe, ribba, ut. Det är otur. Men är fotboll en tursport för det? Så klart inte.

För övrigt drog jag ut Tommy ur turren med AJ mot KK och vann till sist hela rasket mot 64 deltagare. Det borde i för sig vara ett bevis på att enskilda turrar också avgörs med skicklighet. Andra hävdar nog att min vinst snarare är åklagarens nya trumfkort när det gäller att bevisa att enskilda pokerturneringar främst bärgas med hjälp av klassisk bonnröta…