Vår gode man (nej jag tror inte han är någons gode man, han är bara en god man) Oskar Silow skrev nyligen ett litet instick om perverterade vad bland pokerspelare. Han hänvisar bland annat till att Nebuchad en gång i tiden betalat en kompis för att dricka ett glas av sin egen urin, och jag själv fått min vän Långben att slicka en pissränna under en långtråkig hockeymatch. Sen ställer han en fråga som han själv svarar på med ytterligare frågor. 

”Frågan är, varför vill man göra så mot sina kompisar? Är det roligt att förnedra dem eller är det bara kul att visa att man har mer pengar och kan köpa dom?”

Så, jag erkänner. Det är roligt att förnedra sina vänner. Jag älskar att visa att jag har mycket mer pengar än dem. Ibland tar jag en tusenlapp (500-hundringar har inte alls samma glöd) och tänder en riktigt exklusiv kubansk cigarr med. Sen slänger jag ciggaren utan att ta mer än ett enda bloss. När jag och mina polare är på restaurang roar jag mig ofta med att beställa in allt på menyn när mina vänner bara har råd med en hamburgertallrick. Efter en liten smakbit av varje rätt ber jag servitören skrapa ihop allt i en doggiebag, som jag sedan ger till syrrans hund. Fattar ni? Hunden får finare mat än polarna. Jag kan skratta länge och väl åt det tilltaget. Allt gör jag givetvis för att statuera exempel på min förmögenhet…

Nä, jag skoja bara. Jag ironiserade. Bara för att man ibland får lust att spetsa till vardagen med ett par vad, så betyder inte det att man är ett svin så klart. Mitt svar på Oskars fråga är helt enkelt: jag tycker det är förbaskat kul att slå vad. Jag har gjort det sen barnsben och kommer fortsätta med det tills jag drar gräsmatten över huvudet. 

Slår man vad med en polare som man vet har det gott ställt och inte på något sätt tvingas dricka ett glas urin för sin överlevnad, så ser jag inga moraliska fel i det. Jag har själv ställt upp på många konstiga vad i mina dagar, men knappast för pengarnas skull. Alla pokerspelare vet att det handlar om kicken, den där känslan som får blodet att rusa lite extra. Det är därför man slår vad. Sen kan man ju undra hur man får en kick av att slicka en pissränna? Och ja. Fråga inte mig, fråga Långben. När jag tänker efter borde nog pengarna ha varit en bidragande faktor där ändå, annars är du sjuk Långben! Men jag antar att vi får en kick av olika saker i livet. Som att slutföra ett uppdrag ingen trodde var möjligt. 

Jag skulle däremot aldrig få för mig att åka till Haiti och be någon slicka en pissränna där, det är en helt annan femma. Eller göra som William Thorson och be en servitör dricka konstiga drinkar för 100 dollar. Där går gränsen för mig. Var går er gräns? När är det inte längre ok att erbjuda folk pengar för konstiga saker? 

Just nu är jag för övrigt inne på viktvad. Min pokerpolare Andy ska gå ner 17 kilo till i sommar, farsgubben har nu två veckor på sig att gå ner fem pannor. Det tycker jag själv är rätt snälla vad, jag ser det som en slags uppmuntrande gest från min sida. Kanske kan jag få lite bukt med deras kalaskulor och på så sätt få dem att leva några år längre. En win-win alltså. 

Är det någon som vill slå vad om något förresten? Jag är på.