DEL 1

Jag minns hur jag rev av den där plasten med samma eufori som man öppnar en kondom i skarpt läge. Väl inne i tidningen bläddrade jag förbi de monotona artiklarna om pokerproffs. Hade man läst en, hade man läst alla. Jag brydde mig inte heller nämnvärt om reportagen från diverse pokerturneringar världen över. Nej, jag köpte Poker Magazine av en enda anledning. DÖDARNs dagbok. 

Jag hade hittat en ung pokerspelare som kunde konsten att utrycka sig med hjälp av skrivna ord. Det var unikt. Visserligen var rollkaraktären DÖDARN arrogant, slösam och aningen självgod. Men var det inte just det vi älskade? Den stilrena arrogansen. Det är något kittlande i det.

För att vara ärlig var det efter att ha lusläst ännu en ”dagbok” som jag bestämde mig för att börja pokerblogga. Jag hade förstått att man kan skriva om känslor, humor och vardagsdramatik även i en text om poker. Pokern blev en del av texten, inte texten. Liksom pokern är en del av livet, inte livet. 

Därför var det inte så konstigt att Robert ”DÖDARN” Lux var ett av två givna förstaval (tydligen kan man ha två förstaval) som jag, Jens och David hade när vi diskuterade ersättare till bloggen.
 

DEL 2

– Vem är den där tjejen?

– Sofia Lövgren.

– Är hon duktig?

– Ja, det verkar så. Hon är tydligen proffs.

Första, och enda, gången jag varit i samma pokerrum som Sofia Lövgren var under Spring Poker Week i Göteborg i år. Jag minns hur sur jag var över att ha missat Main Event för en födelsedagsfest, men dök ändå ner på kasinot en sväng framåt kvällen för att följa min vän Andy.  Bredvid honom satt en mörk tjej i stora solglasögon. Det var nog första gången jag såg en kvinnlig pokerspelare som jag blev lite rädd för enbart på grund av tableapproach. (Den första manliga pokerspelare jag blev rädd för var för övrigt Ferit Gabriellson under SM 2009. Han är ett monster i sina kolsvarta brillor och stora hörlurar.) 

Men är det inte konstigt hur tjejer hela tiden måste rättfärdiga sin plats vid pokerbordet? Hade det varit en kille hade jag aldrig frågat Andy om hon var bra. Nu bara slank det ur mig. Andy hade inte behövt svara, Sofia svarade själv – med sitt spel. Självklart gick hon till finalbord i turneringen. Veckan tidigare hade hon tydligen blivit bästa svensk i klassiska Irish Open. I dag är hon en av våra bästa kvinnliga pokerspelare ute på tourerna. 

Det kändes självklart att vi ville ha in en tjej i bloggen. Lika självklart ville vi helst ha Sofia Lövgren. En sympatisk, talangfull tjej, med vass penna som kan berätta hur det är att ständigt möta den omotiverade frågan: Är hon bra då? 

Efter Erik och Olas avhopp, vila i frid, har vi fått massor av intresseanmälningar och förfrågningar av folk som vill skriva med oss. Alla namn har varit bra. Det känns som en ära och ynnest att människor är intresserade av att dela ordets makt med oss. 

Det känns även fantastiskt att de personer som stod högst på vår egen lista tackade ja. Nu ska det blir skitkul att pokerblogga. Och nu slipper vi kondomplasten också. Bara det…