Hittade det här sjuka dagsschemat på Sillidillens blogg. En vanlig dag för en pokergrinder. Och så tror folk att man lever ett glidigt liv som pokerspelare. Man måste ju för farao ha ett psyke av kevlar för att klara de här dagarna. 

Ibland känns det som en stor mjölig deg i huvudet då man inte ens får av sig de smuliga lufsebyxorna, och än mindre lämnar lägenheten, under en hel dagen. Och känslan av att inte utvecklas som människa är som en miniatyrtortyr för jaget. Visdomen om att inte utveckla samhället sitter som en konstant fläskläpp i psyket.

Är det något som krävs för en pokerspelare är det psyke av kevlar. Vilja av stål. Eller är det så att man faktiskt kan lyckas som grinder utan tristess, vardagsfyllor, ångest och internetporr? Om inte borde nog nätpoker förbjudas ändå…