Som ung hade jag ett enda mål. Jag ville bli fotbollsproffs. Vill man bara något tillräckligt mycket så blir det så, trodde jag. Det var fel.

15 år gammal fick jag för första gången plats i startelvan i Eksjös A-lag. Det var en tidig omgång i svenska cupen och motståndarna var division 2-laget Myresjö IF. Nerverna satt utanpå kroppen när tränaren berättade att jag skulle börja på topp. Efter taktiksnacket tog han mig åt sidan för lite peptalk. Han avslutade med orden:
– Och så sitter en talangscout från Allsvenska Örgryte på läktaren för att kolla på dig Simon.

Örgryte var, och är, mitt stora favoritlag i fotboll. Att veta att deras scout skulle bevaka mig var gigantiskt. Han kunde lika gärna representerat Barcelona. När jag snörade på mig mina svart Puma King, kletade in vaderna i tigerbalsam och vandrade ut på vår anrika ”arena” Ränneborg trodde jag att min dröm i princip redan var verklighet. Jag var på väg att bli proffs.

Matchen gick dock åt pipan. Vi spelade i fyran och hade så klart svårt mot ett meriterat motstånd. Myresjös tvåmetersbackar lärde mig hur gräs smakade. En nick som smekte ribban var det enda jag presterade. Vi förlorade med uddamålet.

Jag väntade i veckor på det där samtalet som skulle öppna dörren för min dröm. Men Örgryte hörde aldrig av sig. I dag lirar jag i division 6, mest för att hålla kärlekshandtagen i schack.

En dröm fick punka…

I dag drömmer jag andra drömmar. Som att få chansen att representera ett proffsteam i poker. Och spela roliga turneringar ute i Europa. Örgyte ringde aldrig. Men det gjorde 24h Poker. För några dagar sedan tog vi i hand på att jag ska hänga med och spela EMOP-serien i sommar som Team Pro. Det kommer att bli fantastiskt kul!

Redan på onsdag drar jag iväg till Lissabon för min första turre. Det är dessutom en spännande stad som jag aldrig besökt tidigare. Och förhoppningsvis får jag träffa några av er där nere?

……och en annan tog fart. Med start, här, i Lissabon.

Vill man bara något tillräckligt mycket så blir det så, trodde jag. Kanske hade jag inte helt fel ändå…