Det är inte långt kvar till Svenska Pokerförbundets årsmöte. Det låter flådigt, men årsmöten är sällan det. Särskilt inte detta.

Många har åsikter om detta förbund, de flesta är negativa. Men få (läs:ingen) har lust att göra något för att faktiskt få det att blomstra som under dess storhetsdagar. Då hade vi en visionär vid rodret som brann för pokern och skrapade ihop miljoner till förbundskassan. Hans namn, Ken Lennaard.

”Kengate” blev inte bara slutet på Kens ordförandeskap, det blev också början på en lång nedförsbacke för förbundet. Den nedförsbacken har ännu inte nått lägsta punkten. Kanske kan  årsmötet få vindarna att vända?

Vad som krävs då är en ledning som har ambitioner och visioner. Personer som är villiga att offra tid utan att få något tillbaka. Människor som brinner för pokern i Sverige och samtidigt är prestigelösa och omtyckta.

Det krävs glasnost och perestrojka, gammal hederlig rysk omdaning och öppehet. Kommunikationen med omvärlden måste bli bättre. Det innebär bland annat en hemsida som uppdateras regelbundet. Men vem i pokersverige ska stå med kastvindarna i ansiktet som stolt kapten i skutan? Vem ska damma ur de tomma skattkistorna och få fart på skiten?

Turken borde ha varit en perfekt person på platsen som ordförande. Men det känns inte som han har tillräckligt med tid för att ro i land det här. Mitt givna val är Mattias ”Pokerstar” Andersson, Fagbet-generalen. Aldrig har jag träffat någon med fler idéer, ett så genuint intresse för pokern och en så prestigelös personlighet. Dessutom är han helt fristående utan dold agenda.

Han är en öppen och trevlig människa, och samtidigt så skruvad att han aldrig känns tråkig. Jag tror han skulle kunna skapa lite hype kring förbundet. Jag skulle med glädje bli medlem om Mattias blev ordförande, för då vet jag att min avgift skulle användas på rätt sätt. Och om jag går med har ju medlemsantalet faktiskt redan ökat med 50 procent eller nåt. Det är ju en väldigt bra början…

Vem vill ni se som ordförande? Norinder, Hatten, Brandborn, Don Rollo, Jadbäck, Olofsson eller Thorson? Eller har jag möjligtvis skrivit den här texten helt i onödan? Gör förbundet bäst i att lägga sig på rygg och självdö?