Jag gör en ”Phil Ivey”. Jag bojkottar WSOP i år. Möjligtvis har jag andra anledningar, men det låter ändå storstilat att göra en Ivey. Visst?

Att spela WSOP är en underbar känsla, en pokerupplevelse höjd över allt annat. Men också en säker förlustaffär. Resa, hotell, och inköp till turrar kostar mycket pengar. Skulle man klonka ett event måste man dessutom betala 30 procent i vinstskatt. Det innebär att du i vissa turrar i princip går plus minus noll, även om pengarna nås. Det känns inte helt ok. Ändå vet jag att jag kommer att åka dit igen. Och igen. Cashgame och andra upplevelser gör det väl värt. Denna sommar finns dock inte tiden, då jag helst vill stanna ett par veckor om jag åker över. 

Hur som helst, trots WSOP, har spelen här hemma på våra kasino fått en skjuts under sommarveckorna. Turneringarna, åtminstone ”hemma” i Göteborg är välbesökta. Jag har stött på många nya ansikten som semesterfirar på CC. Ansikten jag gärna spelar poker med igen. Pokerspelare som synar tre gator med lägstaparet med förklaringen ”Jag hade ju tvåparsdrag” har en speciell plats i mitt hjärta. Spelare som drar in en runner runner stege efter att ha synat massiva bets på flopp och turn och utbrister ”Jag kände det på mig, man ska alltid lita på magkänslan” vill jag för evigt hylla.

Nu drar jag på en liten miniturné, som kan liknas en fruktsallad av Sverige. Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, Sommarlaxen på CC i Göteborg, öl i Halmstad med klasskamraterna från journalistskolan och Morrissey på Hultsfredsfestivalen är några av stoppen. Om någon pokernörd korsar min resa så är det bara att skrika högt och utmana mig på en headsup-duell i gryningen.

Hoppas alla njuter av härliga sommarveckor. Vare sig ni befinner er på en förlustresa i Vegas, eller gör en storstilad ”Phil Ivey” på hemmaplan.