”Excellent!”. Han brukar säga så när någon av hans planer går i lås…

Min favoritkaraktär i Simpsons är Mr Burns. Den gamla stofilen ser inte ut att vara mycket för världen. I en läkarundersökning utsedd till amerikas sjukaste man och enligt rykten 108 år gammal. Men skenet bedrar. Han är långt i från hjälplös. Snarare tvärtom. Han är ett monster. Ett rikt beräknande monster.

Just nu är Per Linde enda svensk kvar i WSOP Main Event. Med 57 spelare kvar ligger han med fint på en 21:a plats. Likheterna är många mellan Linde och Burns. (Och visst påminner de om varandra på bild?) Ingen blir nog särskilt skrämd av att sätta sig vid samma pokerbord som unga herr Linde. Han ser inte ut att bitas, fräsa, eller skrika ”fucking donk!” när han blir utdragen. Han liknar mest en snäll skolpojke. Men. Skenet bedrar även här.

Under ytan är Per Linde ett monster. Han har de senaste åren visat att han är kapabel att vinna vad som helst inom pokern, då han åkt runt och cashat i mängder av stora turneringar världen över. Då jag är pokerspelare själv vet jag hur svårt det är att gång på gång prestera i turneringar. Det krävs så mycket mer än tur och tålamod för att vara på topp flera dagar i streck. Jag klarar det inte. Att lyckas en gång är egentligen ingen gång. Men att göra det gång på gång, det är väldigt många gånger. Som sagt, Per Linde är ett monster. Ett beräknande monster.

Mr Burns har en förmögenhet på runt 996 miljoner dollar. Linde har nu chansen att ta upp jakten. I EPT Köpenhamn drog han in nästa 450 000 dollar för sin andraplats. Nu har 22-åringen en bra chans att slå det. Förstapriset är i år nästan nio miljoner dollar. Jag tror hela pokersverige håller tummarna för att pengarna följer med hem till Motala. En stor skillnad mellan de två karaktärerna är nämligen att när Burns är allmänt hatad, så är Linde allmänt omtyckt…

Jag kan riktigt se hur Per Linde sätter sig vid pokerbordet inne på Rio ikväll och ser så där oskyldigt snäll och trevlig ut. ”Inte vågar väl en sån liten parvel skjuta tre gator tom?” Men när ingen ser sätter vår unge svensk fingertopparna mot varandra, visar övre tandraden i ett beräknande leende, och säger tyst för sig själv:

– Excellent!

    

Per Linde?                                               Mr Burns?