Visst, det här är en pokerblogg. Men ibland händer det saker som skakar samhället. Och människorna. Just nu skakar det så mycket att det skulle kännas löjligt att skriva om floppar eller ett avlägset ”november nine”. 

Jag befinner mig på semester i Smögen. Här borde jag endast ägna mig åt räkfrossa, kylda drycker och vackra vyer. Men alla tillresta norrmän påminner om och om igen. Om det ofattbara. Jag köper både Aftonbladet och Expressen för att hålla mig uppdaterad. Knogarna vitnar ibland. Tårarna ligger och kletar under ögonlocken. 

Jag har tidigare beskrivit Anders Behring Breivik som högerextremist. När jag nyligen såg hans leende feja kika ut från en polisbil kapitulerade jag. Galen jävla paranoid rasistjävel är ett mer korrekt ordval. 

Några minuter efter bomben i Oslo skrev sverigedemokraten och riksdagsmannen Kent Ekeroth: ”Någon som vågar sig på en gissning om vem som ligger bakom bomberna i Norge?” Frågan var egentligen inte tänkt som en fråga, utan mer ett löjeväckande konstaterande. Han var säker på att extrema islamister låg bakom. 

Enligt honom är islam det största hotet mot det västerländska samhället. De terroristattacker som muslimer legat bakom är islams fel. Med samma resonemang är illdåden i Oslo sverigedemokaternas fel. Men självklart är det resonemanget helt uppåt väggarna. Eller hur Ekeroth?  

Så vad har den här texten i en pokerblogg att göra? Allt. Vi har alla ett ansvar att stå emot rasismen. Vid ett pokerbord är vi alla lika. Ofta är det så, andra gånger inte. Precis som i övriga samhället finns det rötägg ibland oss som vräker ur sig dumma kommentarer om andra människors hudfärg och påbrå. Vi blåögda skrattar mer än en gång bort kränkningarna som oskyldiga skämt. Oskyldiga eller ej. De är inte roliga längre…

Jag har så många gånger bara lagt till ett leende när de här människorna vill ha sitt tysta samtycke. Jag har lagt till ett leende för att slippa diskussionen, få koncentrera mig på pokern, bara få tyst. I efterhand skäms jag så hjärtat svartnar. 

De säger att allt ont för något gott med sig. Jag vill att detta även gäller pokern. Från och med nu hoppas jag att alla vi pokerspelare vågar säga i från så fort vi hör något rasistiskt nedlåtande, både live, på nätet, eller var vi nu befinner oss i livet. 

På så vis kan vi hedra de dödas minne även vid pokerborden. Om någon av de drabbade spelade poker tror jag att de hade uppskattat det. Det är svårt att gå vidare från en sådan här katastrof. Men det är alltid en början.