Jag vaknade upp en morgon på golvet innanför en ytterdörr. Kläderna var på, men jag använde ändå hallmattan som täcke. Andedräkten viskade att jag hade ”glömt” borsta tänderna innan sovdags. Huvudvärken påminde om den långa natten, som jag, trots längden, inte mindes mycket av. Men jag hade säkert kul.

Med ett ryck drog jag handen ner i höger jeansficka, där jag brukade förvara cashen. 22 kronor kvar. Shit! Jag måste ha bjudit laget runt. ”Att jag aldrig lär mig?”. Det var livet innan pokern. Mina 6700 kronor i studiebidrag/lån, var i princip slut. Och det var två veckor kvar till nästa utbetalning.

Vissa helgkvällar får jag för mig att stanna hemma och spela poker. Slakta fyllefisken. Ibland går det bra. Ibland går det käpprätt åt skogen. Som i kväll. Då kan jag inte låta bli att tänka på blöta utekvällar. Hade jag gått ut och roat mig kungligt på krogen i stället. Imundigat för dyra paraplydrinkar med polarna ett par timmar. Bjudit på hela skiten, plus en välbehövlig fyllekäk-kebab. Tagit taxi fram och tillbaka genom hela stan. Och vaknat under en hallmatta. Då hade jag ändå SPARAT pengar.

Det är stunder som dessa jag undrar vad jag håller på med? Det är stunder som dessa det gäller att ha ett bra försvarstal till varför man spelar poker. Och det har jag så klart…

Jag är ännu i valet och kvalet om jag ska ge mig på en sista session för att vinna tillbaka några kebabrundor. Men förmodligen sparar jag pengar på att gå och sova. Vila psyket för morgondagens söndags-turrar.

För er som är sugna på något roligt och billigt turre-alternativ imorgon, så testa denna. Bounty på en såndär överdryg dokusåpakändis. Om jag hinner hem från lägenhetsvisningarna (på väg att flytta till Sveriges framstjärt, Göteborg) så ska jag spela den själv. Hittar ni dybban så slänger jag givetvis in en räkmacka på CC till den som slår ut mig.

Det påminner mig om att jag hade kunnat gå till Casinot i kväll och bjudit hela släkten på räkmacka. Och ändå sparat pengar. Nästa helg väljer jag att sova i hallen i stället…