Då var man ur startgropen som ”superbloggare” – det känns som om namnet
förpliktigar – och har redan fått en bunt kommentarer, varav glädjande nog
övervägande delen positiva och välkomnande. Även det lilla fåtalet negativa
välkomnar jag, sådana gör att man försöker skärpa sig; det är nog som bäst när
läsekretsen består av en lagom blandning av häcklare och supportrar.

En sak jag ibland efterlyst är svenska orter som fått sina namn via någon form av
gambling. Visst kan man associera till det när man passerar området Spelhagen i
Nyköping, eller Fortuna söder om Helsingborg (där är jag faktiskt lite
nyfiken…) eller på väg 57 genom Sörmland kör förbi skylten som pekar mot
Grinda – den borde onekligen utgöra en passande adress för nätpokerspelare som
kör cashgames dag ut och dag in.

Men vi saknar i mitt tycke något riktigt intressant ställe i det här landet, med en
kul bakgrundshistoria; som Titusville i Florida, eller Show Low i Arizona.

Staden Titusville, med smeknamnet ”Space City USA”, var en utmärkt plats
varifrån man kunde se rymdfärjan stiga till väders från Cape Canaveral. Det som
dock verkligen gör Titusville unikt är att den är den enda stad i USA som fått
namn efter ett parti domino.

När det amerikanska postväsendet 1859 öppnade ett kontor här, hette platsen Sand Point.
År 1867 anlände sydstatsöversten Henry T. Titus med sin fru Mary Hopkins Titus,
som hade ärvt ett stort landområde i trakten, och lät bygga ett hotell förutom
att de donerade mark till flera kyrkor samt ett rådhus. Detta ledde till en
boomperiod, då andra entreprenörer flyttade in; och bland dem fanns
nordsstatskaptenen Clark Rice, som kom att bli en av de dominerande personerna
och likt Titus ville sätta sitt avtryck i den växande staden och få den
uppkallad efter sig själv. År 1873 bestämde sig de två rivalerna för att likt
gentlemen göra upp om saken, och enades om att spela ett parti domino… vilket
vanns av Titus, varför staden samma år officiellt bytte namn från Sand Point
till Titusville!

Och en ännu bättre historia omger den lilla staden Show Low, vilken runt 1870 började
som ett litet nybyggarsamhälle. På den tiden dominerades området av de två
ranchägarna Corydon E. Cooley och Marion Clark, som till att börja med bägge
gjorde anspråk på och sedan motvilligt kom överens om att driva ett markområde
som omfattade 50 000 tunnland vid nordvästra foten av White Mountains. År 1876
hade de kommit fram till att avkastningen från området inte kunde föda två
familjer – men ingen av de två männen var villig att köpa ut den andre. För att
avgöra saken bestämde de sig för att spela ett av de kortspel som då var på
modet, seven up: ett sticktagningsspel för två personer där poäng ges för att
vinna trumfknekten, för att vinna flest ”poängkort”, och för att få
det högsta respektive det lägsta trumfkortet i given.

Partiet spelades hemma hos Cooley, och mot slutet var Cooley bara en enda poäng från
segern. Medan de sex korten var delades ut i nästa giv, fick Clark trean i
klöver som just då var trumf, och kommenterade inför Cooley: ”Show low and
you win the ranch.”

”Show low it is”, svarade Cooley och gav sig själv sitt sjätte och sista kort i
given: klövertvåan!

Clark och hans familj fick som överenskommet lämna området; och Cooley döpte om
ranchen till Show Low, ett namn som hela orten övertog när den 1953 fick
stadsrättigheter. Och för att ytterligare hedra detta speciella kortspelsparti
finns det i staden en gata med namn ”Cooley Clark Road”… medan
huvudgatan i staden passande nog heter ”Deuce of Clubs Drive”!

När ska två av våra mer kända svenska pokerspelare göra upp om något lämpligt stycke
mark? Då kommer invånarna att om ett århundrade med stolthet kunna berätta hur
orten fick namnet Blomköping, eller Björinby eller Rahmnhult…

Bara en tanke, som sagt… men sådant kanske inte går för sig i det präktiga Sverige?

/Dan Glimne

Pokerambassadör för Unibet

dan.glimne@swipnet.se