De senaste åren har han suttit som klistrad framför instruktionsvideos. Han har plöjt igenom alla forumdebatter om hur man ska spela för att bli en vinnare. Han har följt de bästa i hälarna. Försökt insupa deras tankegångar och spelteknik. Grindat 10-15 cashgamebord på nätterna. Framför en dator hemma i pojkrummet har han lärt sig allt han kan om poker.

Och jag fattar nästan ingenting när lillbrorsan pratar om spelet jag älskar.
– Hans range är cappad, så jag mergar mitt andrapar på river.
– Ok? Det låter klokt. Men vad hände preflopp egentligen.
– Äh, två limp, jag femexade.
– Just precis. Fortsätt så. Låter bra.

Jag sträcker fram näven och presenterar mig. 
– Dybban, 28 år och dinosaurie.
Det är så det känns när ungtupparna diskuterar poker. De låter så smarta, trovärdiga, överlägsna.

För några veckor sedan fyllde lillbrorsan 20 år. En dag han har längtat till i åratal sedan han föddes på nytt, som pokerspelare. Äntligen skulle han få visa alla stofiler på kasinot vad han har lärt sig på pojkrummet.

Jag tog med honom på ett lite större 2-dagars event förra helgen. När jag efter några timmar frågade hur det hade gått log han nöjt och konstaterade att de flesta är fiskar. Till och med Jens Thorson gör fiskiga spel. ”Han är ju först in i potten å limpar knappen!”.

Det lillskiten inte förstår är att nätgrind och livespel är som två olika grenar. Ett väl utvecklat pokerspråk räcker inte här. Live måste man vara lite streetsmart också. På tal om boxning. Nätspel är som att boxas i en välordnad ring med domare. Live är som att slåss på gatan. Där kan man, trots överlägsen teknik, halka på en trottoarkant om man inte känner till området. Spel som anses dåliga på nätet kan funka live. Fråga mig inte varför?

Hur gick det då? Nä, inget vidare. Han förlorade en coin och hade lite ”otur”. Sen var sagan all. Dessutom backade han ett par inköp på cashgame.
– Otur så klart, hävdade han innan han åkte hem tilll Småland och låste in sig på pojkrummet igen.

Är jag elak mot lillen? Kanske. Men jag måste bevaka min plats som bäst i familjen. Dinosaurier var stora och stolta djur. Tyvärr är jag smärtsamt medveten om att de också dog ut. Då höll naturen själv hand om utrotningen. Denna gång kommer det stå en liten parvel vid giljotinen och skrika:
– Ditt spel är inte GTO din sopa. Döö!

Jag är rädd att lillbrorsan och alla andra småpojkar med krångligt pokerspråk snart snappar upp även streetfightingens knep till fullo. Många har redan lärt sig att slakta dinosaurier…