Det är inte bara poker du kan bli världsmästare i: faktum är att det finns ett tjugotal spel – mahjong, shogi, go, Scrabble, renju (”luffarschack”), xiang ch’i, dam, Stratego, schack, Monopol etc – i vilka du kan erövra en VM-titel, i kraft av att det finns erkända turneringar uppbackade av en organisation med internationella förgreningar; samt en lista över tidigare vinnare, i vars exklusiva sällskap du kommer att upptas om du lyckas med bedriften.

VM i backgammon t.ex. arrangeras av tradition varje år i juli i Monte Carlo, och vinnaren 2011 blev japanen Takumitsu Suzuki. Man eftersträvar en viss klass på deltagarna, varför klädkod tillämpas; det har hänt att deltagare spelat i smoking! Till spel vars VM däremot kommer mera i skymundan här i Europa är oware, den internationella formen av kalaha. För några år sedan mötte jag i en match i London den dåvarande världsmästaren i oware, Trevor Simon från Antigua; det är väl onödigt att påpeka att jag fick rejält med spö…

Bridge är ett annat skicklighetskrävande spel där lag-VM – kallat Bermuda Bowl – spelats sedan 1950, om än i lite andra former än i dag. Årets lag-VM i bridge arrangeras den 16-29 oktober i Nederländerna, och bland de bättre lagen meritmässigt är faktiskt Sverige! Jag tog ett samtal med vännen Ola Brandborn som har en gedigen bakgrund i tävlingsbridge, och frågade honom om Sveriges chanser; jo då, Sverige tillhör mycket riktigt förhandsfavoriterna och har god chans till en medalj! På sajten https://se.unibet.com/betting, om man klickar på ”bridge” till vänster, står ”vi” just nu i oddsen 7,50 till guldet – efter Italien och USA 1, men före Nederländerna, Polen, USA 2 och en lång rad andra nationer! Samma sak gäller på sajten PAF som Ola jobbar för, Sverige är med i den oddsmässiga toppen. Hmm, man kanske skulle vara patriotisk och trycka in ett spel på blågult?

En i min bekantskapskrets är amerikanen Jonathan Cerf, den förste icke-japan som vann VM i Othello. (Avdelningen onödigt vetande: hans mammas kusin var den berömda dansösen Ginger Rogers!) Året var 1980, och naturligtvis hade han några månader dessförinnan segrat i USA-mästerskapet. Han berättade då för mig följande anekdot:

Dagen efter att Jonathan vunnit USA-mästerskapet vaknade han i sin säng på hotellet i New York och bläddrade i tidningen och såg att det skulle vara en demonstration av Othello inne på det kända leksaksvaruhuset FAO Schwartz på Femte Avenyn, så efter frukosten klädde han på sig och promenerade dit. Den som demonstrerade spelet vid en disk var en ung tjej, och hon var duktig: hon vann hela tiden över den ena utmanaren efter den andra i den långa kön av intresserade, ungdomar som vuxna, men till sist blev det Jonathans tur.

Han fullkomligt sopade brädet med henne och vann matchen med 35-0; spelplanen blev inte ens full. Då blev demonstratrisen jättearg och krävde en returmatch, som Jonathan vann med 62-2. Då blev hon ännu argare, och fräste åt Jonathan: ”Du borde ha ställt upp i USA-mästerskapet i går!”

”Det gjorde jag”, svarade han med mild stämma.

Då hajade hon till och frågade Jonathan: ”Hur gick det för dig?”

”Jag vann”, svarade Jonathan – och så blinkade han åt henne och gick därifrån.

Men det som verkligen retade Jonathan efteråt, berättade han sedan för mig, var att han inte kom på idén att först ringa runt till de övriga finalisterna som också bodde på samma hotell; då kunde de ha gått dit i samlad tropp och ställt sig på kö. ”Hon kunde ha fått en intressant eftermiddag”, som Jonathan formulerade det…