Den gamla israelen slog sjövilt i bordet av glädje. Han ville skaka min hand, göra highfives. Själv var jag mest överrumplad. Vad hände?

Med 68s slår jag, hårt som kevlar, om hans bet på river på brädan 266A8. Jag har över halva min stack inne i potten, gubben täcker mig. När han blixtsynar slänger jag upp min fina vinsthand. Förvåningen vet inga gränser när han viker fram A6 för högre kåk.

Jag tar hans hand. Inser att han faktiskt benådade min dödsdom. Varför gick han inte all in på river? Tacka gudarna, jag frirullar.

Jag är i Riga och spelar EMOP-finalen. Följ den live här. Det är kul. Värdet är bra. Som ni förstår.

One time, one time, one time. Aldrig i hela mtt liv har jag sagt något så löjligt vid ett pokerbord. Och kommer inte göra det nu heller. Även om jag i sanning skulle behöva det. Är vidare till dag 2 med 18 800 i marker, blnds 600/1200, och är en av shortstackarna. Men bollen är rund. Och en frirulle är alltid en frirulle.

Dag 2 börjar om 20 minuter. Och jag sitter oduschad i kalsongläge på hotellrummet. Måste bege mig. Att vara född tidsoptimist kan vara kostsamt när man är shortstackad.

Jag har lovat mig själv att använda min ”one time” om jag blir dödligt sjuk någon gång. Möjligtivs får jag omprioritera och utnyttja den för att få tag i en taxi.  Känns så där.

Nu ska jag heja på mig själv. Jag har alltid gillat underdogs…