Om ovanstående rubrik låter exotisk, kan jag tala om att det är det finska namnet på Pokerfinnkampen; i översättning ”finsk-svenska pokerkampen”. Och det är väl inte mer än rättvist att ha just en finsk rubrik, eftersom årets Pokerfinnkamp slutade i söndags med en ny finsk seger genom Jari-Pekka Honkala.

Tvåa blev ännu en finländare, Jyri Savinen. Trea kom jag, och på femte plats kom finalbordets andre svensk – Stefan Ericsson, som dessutom firade sin 40-årsdag samma dag och för det blev uppvaktad med champagne! Här är en bild när vi två är taggade inför slutstriden mot vårt östra brödrafolk

Stefan höstade dock hem två triumfer: han vann dels ”Terminator”-titeln, eftersom man får +20 poäng för varje motståndare ur den motsatta nationen som man slår ut men –10 poäng för varje landsman eller –kvinna, och Stefan eliminerade (om jag nu minns rätt) tio motspelare varav lika många finländare som svenskar! Men Stefan tog även hem ”The Championship”, som utgör en poängsammanställning av den egna slutgiltiga placeringen och Terminatorpoängen! Så någon total finsk överlägsenhet var det inte tal om.

När finalbordet började klev jag in med den minsta markerstapeln, 82K, men lyckades genom lite Gammaldags Hederlig Poker arbeta mig upp till 200K. Bordets enda kvinna, finskan Anne Meri, åkte ut på 7:e plats när Stefan plockade ut henne vilket gav honom den nödvändiga poängen för Terminatorsegern. Sedan slog jag ut Rami Nordström på 6:e plats och Stefan Ericsson på 5:e – ber om ursäkt för att jag plockade ut en landsman, men när han ställde hade jag A-8 och kunde förstås inte lägga den handen. It’s only business, nothing personal. Efter att Savinen eliminerat sin landsman Petri Salminen var vi tre kvar, med 732K för Savinen, 631K för mig och 602K för Honkala; ganska jämnstackat.

I min egen sista giv ögonblicket därefter satt jag på knappen med A-9 och höjde till 110K – mörkarna var 25K-50K med en ante på 5K så det låg redan 90K i potten – men då ställde Jyri Savinen från lilla mörken vilket gjorde att jag tog en funderare efter att Honkala blixtsnabbt vikt. Jag hade sett Savinen prestera åtskilligt med löst spel; han kan läsa min höjning som en ren trycktestning från knappen och göra ett kontramove; han ser att jag har tillräckligt med marker bakom för att kunna vika mig om jag nu bara gjorde ett eget move; han kan ha gjort sitt ställ med ett mellanpar som åttor, sjuor eller sexor eller med K-Q – eller han kan förstås ha en kvalitetshand. Dessutom är pottoddsen sådana att jag för en syn all-in för mina sista cirka 520K kan vinna 520K + 110K + 90K = 720K, vilket gör att jag behöver inte ens vara favorit; det räcker med att jag vinner cirka 40% av gångerna. Plus att man måste gambla lite om man ska vinna en turnering, så till sist sa jag ”Call!” och ställde också.

Jyri vände upp Q-Q. Aldrig, aldrig någonsin förr hade jag lika intensivt önskat mig ett ess på brädan som just där och då… men det kom förstås inte och jag var ute på tredje plats för 4520 euro. Här är en bild från början av finalen; slutsegraren Honkala till vänster i kepsen, jag i mitten och slutlige tvåan Savinen till höger.

 

Ett tack till Helena Forsell för ovanstående bild! Fast ett ess på brädan där och jag hade haft 1,25 miljoner i stapeln och Savinen lite över 100K och Honkala lite över 600K, det hade vattnats i munnen då… men jag ska definitivt inte klaga över tredjeplatsen och att få bli bäste svensk. Och framförallt vill jag tacka alla medspelare och arrangörsgänget Poker Icons för en riktigt trevlig tillställning! Räkna med mig i startfältet nästa år igen!