Få minuter är så vackra. Och samtidigt så sorgsna.

Under mina sämre stunder i livet har jag alltid kunnat vända mig till pokern. Det låter kanske konstigt, men så är det. När jag spelar poker kan jag släppa allt jobbigt för en stund. Jag får träffa människor som får mig på andra tankar, som får mig att skratta. Och många fler än jag har tagit samma tillflykt.

Men vad händer när en av de där människorna som vi brukar vända oss till plötsligt inte finns där längre?

En 20-årig svensk pokerspelare dog i går på Bali. ”J” verkar ha varit omtyckt av alla som hann träffa honom. Förutom en talangfull pokerspelare ska han också ha varit en varm och ödmjuk människa.

Mycket talar för att det på onsdag, när Main Event av CPW startar på Casino Cosmopol i Göteborg, ska hållas en tyst minut för ”J”. Flera av dem som kommer vara på plats kände honom. Det är självklart att vi ska ha en tyst minut. För om vi kan skratta tillsammans, så kan vi även dela sorg tillsammans. 

Vi påminns gång på gång om livets skörhet. I en minut av vackra minnen och svart saknad påminns vi igen.

Ibland finns det inget jag hatar mer än den där skörheten. Ibland finns det inget som gör mig mer sorgsen. Och ibland finns det inget som med samma styrka kan få mig att omfamna dem jag älskar.