Jag sitter med Sveriges samlade presskår i Malmö och glor på Charlotte Perrellis repetition inför Melodifestivalen. Produktionen är påkostad till max. Det är så där flashigt som det ska vara. I tidigare intervjuer har hon gång på gång påtalat hur grymt bra låt hon kommer framträda med. Och hennes CV talar sitt tydliga språk, hon har allt som krävs för att vinna Melodifestivalen.

Det finns bara ett problem. Låten suger.

Men hon sa ju att den var bra, tänkte jag. Om och om igen sa hon att den var bra. Och så var den förjäkla dålig. Den här låten kommer aldrig att gå vidare, det här håller inte. Det påminner om min unga ungdom och en trudelutt med Björn Rosenström som alltid spelades på gymnasiefesterna. Textraden ”Du sa att du var snygg, men du är ful. Jag har blivit lurad” skrek vi oss hesa till.

Alla har en åsikt om Melodifestivalen. Nästan som med Svenska Pokerförbundet. Men bara nästan. Just nu är det fullt krig där ute. Folk slåss om äran att få jobba gratis. Det är inte klokt egentligen. De måste älska poker.

Jag önskar att den kommande styrelsen blir lite mer som Melodifestivalen. ”Hatad?” tänker ni. Nej, nej. Utan snarare något som visar på mångfald och oliktänkande. Och samtidigt, att i detta breda spektra av personligheter förenas under samma himmel i kärleken till musiken. Eller pokern.

Man behöver ingen doktorsexamen för att sitta i en styrelse i Svenska Pokerförbundet. För att sitta i en styrelse behöver man inte vara någon övermänniska på något sätt. Vem som helst klarar det om viljan finns. Det är bra om man kan läsa och skriva förstås. Men det är inte kompetens vad gäller styrelsemöten, eller kunskap om pokerbranschen som har saknats innan. Det är engagemang, tid och vilja.

Om någon slår sig själv för bröstet och hävdar att man är bäst så tycker jag att man ska uppmuntra det. Låt inte jantelagen trycka ner dem som vågar tro på sig själva. Men var inte heller naiv och tro på allt de skriker ut. Det spelar ingen roll vilket CV eller hur gott anseende du har. Med en kass låt så kommer folket ändå inte att rösta på dig. Det är vad du gör just nu som räknas.

Min egen favorit, Axel Algmark, står för tillället  i 35 gånger pengarna för att gå vidare till finalen i Globen. 22-åringen brinner verkligen för sin musik, har skrivit låten själv och framför svensk pop som man ska. Med hjärtat. Chansen att han lyckas är inte stor. Men den finns. För han kommer göra sitt yttersta när han väl får chansen.

Han har ingen erfarenhet. Inget CV. Ingen påkostad show i bakgrunden. Men han har en jädra mycket bättre låt än Perrelli. Och jag har alltid älskat underdogs.

Vem som hade rätt eller fel om Perrellis bidrag vet vi inte förräns efteråt. Som med det mesta. Vi vet inte vad vi borde vetat förrän det är för sent. Kanske står jag med en dumstrut i lördagsnatten. Kanske inte.