Gick förbi rouletten under en pokerpaus på CC i natt. Det började rycka i ögonlocket då jag såg att ena bordet haft elva röda nummer på raken. Herregud, hur ska jag inte kunna spela på svart nu?  Slängde upp en lax på svart. Röd 3. Ok. Fine. Men enligt alla matematiska regler som finns måste det ju bli svart nu, visst? Slängde upp en tuss till på svart. Röd 23. Ok. Inte mig emot. Jag ska stå här tills det blir svart. Vet inte roulettebordet vem jag är? Fucking dybban! Två nya laxar på svart. Snart är jag tillbaka på plusminus nada. Röd 9.

Jag har inte spelat så ofta på roulette innan, men just där och då bestämde jag mig för att aldrig spela detta torskspel igen. Insåg mig besegrad, gjorde allt för att bli en bättre människa, och gick ögonaböj tillbaka till pokerborden Det var ett jäkla flyt att Jens inte var på plats. Han hade säkerligen kallat mig grov spelmissbrukare. Tur att han bor i Stockholm, och dessutom bojkottar stället. Känns safe. Han kommer aldrig få veta att jag är grov spelmissbrukare. Fast han skulle iförsig kunna slänga ur sig det ändå, utan att veta…

Lyckades efter två backdagar plussa ok på pokern och kunde med nedsvärtat samvete ändå gå hem någorlunda nöjd. Under halvtorra stunder under en annars trevlig session läste jag lite pokerbloggar på mobilen. (Man måste läsa i smyg så inte floor kommer och nyper en i örat.) För tillfället handlar dessa enbart om pokerförbundet. Ena stunden känns hela förbundsdebatten tröttare än Hardy Nilsson, för att i andra få mig på tå igen.

Lina Olofsson har nu gått ut med sitt Dream Team. Jag har varit lite småkinkig på bloggerskan då hon verkar anse att alla, särskilt hon själv, utom de personer med anknytning till Svenska Spel har förmågan att föra fram personliga åsikter utan att vara hämmade av sin arbetsgivare. Det bästa vore att jag inför varje åsikt jag framförde här i bloggen först proklamerade att jag skriver krönikor för Svenska Spel. ”Ärlighet varar längst och det bästa är att vara övertydlig med allt så att det inte blir några missförstånd”. Jojo.

Så. Simon Lindell heter jag och jag skriver krönikor för Svenska Spel. Var det nog Lina, eller ska jag skriva det en gång till? Här kommer nu min åsikt om detta Dream Team som består av Mauritz Altikardes (Pokerevent), ordförande, Lina Olofsson (Pokerstars), vice ordförande, Andreas Roseborg (Krukan), klubbansvarig, Jens Jadbäck (Nordicbet), styrelsen, Rickard Pettersson (Paf), styrelsen.

Härligt. Säkerligen kompetenta människor. Jag känner bara Rickard, trevlig och sympatisk kille som gillar att piska upp mig i Omaha. Samt Jens, en förbaskat kompetent pokerprofil även om jag, tyvärr, nästan aldrig kan stå bakom hans rabiatliberala åsikter. Men han har ändå min respekt, min otroligt högt aktade respekt. 

I övrigt tycker jag det är tråkigt att det inte finns en enda person i denna tilltänkta styrelse som inte har någon ekonomisk vinning i pokerbranschen. Och för att använda Rickard Petterssons eget uttryck tycker jag att dessa människor ”pissar” på Mattias ”Pokerstar” Andersson som med stort intresse och engagemang visat att han är villig att lägga ner tid och känslor på att föra förbundet framåt. Att utesluta en sådan eldsjäl, som aldrig någonsin gjort något för egen personlig vinning, är för mig ett snedsteg rakt ner i graven. Ärligt talat, hur tänkte ni där?

Jag är inte säker. Men är denne Roseberg på något sätt ingift släkt med Lina? Eller är det bara ett sammanträffande att Linas sambo har samma efternamn? Det har kanske ingen betydelse. Men skulle man inte vara övertydlig med saker och ting så att det inte blev några missförstånd? Men det kanske inte gäller Lina själv, för hon är ju typ världsledande på att vara övertydlig och öppen. ”Glasnost” och ”Perestrojka” är ledorden och finns säkert intatuerade på någon svank… 

”Som ni säkert förstår att kommer vi som ett färdigt paket så det är lite alla eller ingen som gäller då vi är övertygade om att samtliga våras erfarenheter behövs i kommande styrelsearbete.”

Med den kommentaren glömmer jag dock ögonblickligen bort alla eventuella tvivel på att detta Dream Team är vad förbundet söker. Ett litet hot om ”alla eller ingen”. Om någon från vårt kompis-och-släkt-gäng i Stockholm inte får vara med så skiter vi i allting. Vi vill inte ha några bönder som sabbar stämningen nu när vi ska rensa upp allt. Insyn från någon oberoende pokerfantast går också bort. Allt eller inget, take it or leave it.

I just leave it…

I god anda borde jag här och nu presentera en motkandidat. Men innebär inte det att jag måste komma med en åsikt till? Helvete. Jag orkar inte presentera mig med namn och titel igen. I just leave it…

Men kan jag kopiera någon annans åsikt då? Personligen tycker jag att Erik Rosenberg har en hel del vettiga synpunkter i detta inlägg. Dela förbundet i två delar – klubbarnas och yrkesspelarnas. Varför inte?  Andra snubbar som har tänkt till är Gustav Tägtström, ”the Admin” och ”Mike”. Alla dessa tre skulle platsa i en styrelse. Läs gärna deras kommentarer under tidigare inlägg.

Och glöm inte. Ser ni mig vid rouletten en gång till har ni min tillåtelse att dra på mig en fet smäll. Ni kommer antagligen bli utslängda på kuppen, men hey, en god gärning är värd att offra sig för.