I går var jag på ett informellt möte inne i Stockholm med ett dussin inbjudna, inklusive från Svenska Pokerförbundet. Som bekant närmar sig årsmötet i SvePof, varför helt enkelt den framtida inriktningen och arbetet för förbundet var det som stod på agendan bland vi ”namn” som var där:

Ën hel del har det klankats på SvePof, och ibland inte obefogat, men då ska man veta att den nuvarande styrelsen med Murat Sahan som ordförande ärvde ett råttbo från tidigare styrelsers (van)skötsel, och med finanserna körda nära nog i botten. Det har varit en uppförsbacke för den nuvarande styrelsen att försöka hålla verksamheten igång, och i huvudsak med ideellt, oavlönat och många gånger otacksamt arbete. De ska faktiskt ha cred för att ha slitit vidare under de omständigheterna.

Det är beklagligt att det varit en sådan bergochdalbana för det pokerförbund som Sverige och svenska spelare faktiskt är förtjänta av. En gång i världen, 2004/05, fick det en lysande start med Ken Lennaárd i spetsen. Om Ken finns mycket att säga, men ingen kan förneka att när han sätter sina goda sidor till har han visat att han är en skicklig organisatör, med ett påtagligt mått av ”star quality”, och som oförskräckt kunde driva pokerns sak mitt i rampljuset och till medlemmarnas fromma. Men med Kengate och omedelbart därpå följande mindre kapabel ledning av förbundet, står vi i dag där vi står.

Alltnog var mötet förhoppningsvis ett steg på vägen mot ett förbättrat förbund, i en tid när vi behöver en stark motvikt till den statliga pokern i Sverige. Även vad gäller Svenska Spel finns mycket att säga, men inte heller här kan man förneka att de under främst varumärkesansvarige Martin Bengtssons ledning gjort ett formidabelt arbete på senare år, inte minst PR-mässigt, inom de ramar som statsmyndigheterna satt upp – och förvisso också hjälpta av de hinder som samtidigt rests för konkurrenterna.

I den bästa av alla världar hade våra ängsligt pinknödiga politiker för länge sedan infört ett licenssystem på den svenska spelmarknaden, och som gjort att en mångfald välskötta spelbolag med bra renommé kunnat samexistera på olika sätt, ihop med Svenska Spel, ATG och Folkspel. Då hade det varit i sin ordning med ett – säger ETT – öppet SM i poker på svensk mark, och där sponsorfrågan inte varit krångligare än inom t.ex. fotboll, golf eller motorsport. Dessutom hade vi äntligen kunnat se flera stora internationella turneringar arrangeras i Sverige, som EPT, WPT, EMOP, GSOP och Unibet Open, i stället för att vi som nu är en bakvattensnation.

Men dit har vi inte kommit ännu, och får leva med situationen som den är – och vi har inte något alternativ till SvePof, förutom att ge upp och låta oss köras över av statens förlängda arm. Jag har många gånger tidigare deklarerat min ståndpunkt, att jag står på Svenska Pokerförbundets sida. Varje sport och spelform i Sverige ska, anser jag, tillhöra utövarna själva; att staten anordnar SM har för mig en omisskännelig doft av DDR och Nordkorea – en slags socialismosaurus-mentalitet. Därför gäller det nu att rycka upp förbundet; bredda dess styrelse med fler goda krafter som har viljan att utöva ett ideellt arbete, och få in det fortsatta arbetet på ännu mer konstruktiva banor. Kom därför till årsmötet söndagen den 26 februari klockan 13, i Stockholm inne i konferenslokalen Klara på Hotel Scandic Sergel Plaza!!

Och jag vet redan vem jag själv – och ett antal med mig – har som favorit till ny ordförande: allas vår Lina Olofsson.

Förvisso finns det många andra goda namn med i diskussionerna: Jens Jadbäck, Mattias Andersson och Ola Brandborn är tre som jag också gärna ser som drivande krafter i en ny och förbättrad styrelse, men dessa gentlemen samt personliga vänner får ursäkta: Lina är min favorit. Inte bara har hon genom sin bridgebakgrund en gedigen erfarenhet av styrelsearbete, utan hennes cred i Sverige är obestridlig och jag har, oaktat hennes engagemang för PokerStars, en fullständig tillit till att hon sätter förbundets och spelarnas intressen före allting annat. För mig har hon helt enkelt star quality, och viljan och kompetensen att driva det förbund med muskler vi alla så väl behöver… och hon kan förhoppningsvis övertalas till att ta på sig posten.

 

På något sätt känns det som om det är något av en ödesdag, den 26 februari på årsmötet; så kom dit och gör din röst hörd! Du kommer att i förlängningen göra svensk poker en tjänst.