Det är utmärkt att debatten om poker-SM, Svenska Pokerförbundet, våra svenska spellagar och mycket annat med är igång — och glöm inte att komma till SvePofs årsmöte den 26 februari i Stockholm och göra din röst hörd! I sammanhanget vill jag också fästa uppmärksamheten på Ola Brandborns intressanta inlägg på sin blogg, om situationen i grannlandet Danmark:

http://kackalorum.se/

Men detta inlägg ska faktiskt ta upp ett tidigare Superblogginlägg av Jens Jadbäck (”Jack eller knekt?”) och med varsam hand korrigera några missuppfattningar där beträffande det påstådda ”Kn” som hörnbeteckning på knektarna i anglosaxiska kortlekar.

Kortlekens historia är rik och mångfacetterad, men låt mig vara kortfattad. När vi européer runt 1370 kom i kontakt med spelkorten via handelskontakterna med den muslimska världen, kom vi att snabbt anpassa denna nymodighet till vår egna kulturreferenser. De muslimska klädda korten (härskaren, vesiren och vesirens närmaste man) anpassades inledningsvis till att bli kung, riddare och väpnare. Och det var tyskarna, inte fransmännen, som året 1429 i Stuttgart introducerade nymodigheten damer i kortleken; här är en av dem.

 

Damerna kopierades snabbt av franska kortmakare och därefter av anglosaxarna, medan tyskar, italienare, spanjorer och schweizare än i dag i sina traditionella kortlekar uppvisar en helmanlig hierarki. De äldsta spelkorten hade helt enkelt bara svitfärgen som beteckning, några hörnbeteckningar (i modern mening) med valör skulle dröja till 1860-talet då de ”uppfanns” i USA. Här är en av de allra äldsta bevarade knektarna, ur en fransk kortlek från omkring 1515:

 

När den nuvarande hierarkin av klädda kort i början av 1500-talet etablerats i norra och nordvästra Europa, hade knekten fått namnet valet i Frankrike och knave i engelskan: ordet knave hade i medeltidsengelskan helt enkelt betydelsen av ”tjänare” (samt sidobetydelsen ”kanalje”), medan holländarna och vi skandinaver valde ”knekt/knegt” som betyder simpel soldat. Här är för övrigt en kortlek från Zwickau och året 1595 — och notera svitfärgerna ekollon, löv, hjärtan och bjällror!

 

Ordet ”jack” — med betydelsen ungefär ”allmän arbetare/mansperson” i medeltidsengelska (än idag återfinns uttrycket bland annat i lumberjack = skogsarbetare) — började på 1670-talet användas som slangbeteckning för knektarna i den anglosaxiska kortleken; det äldsta kända kortspelet där namnet förekommer är sticktagningsspelet All Fours, där ”jack” syftade specifikt på trumfknekten. Efter detta blev jack allt vanligare i engelskan som beteckning på knektarna, och var i början av 1800-talet den vedertagna benämningen..

Men observera att detta var långt innan några hörnbeteckningar i modern mening hade införts! Faktum är att mig veterligen har det aldrig någonsin tryckts någon brittisk eller amerikansk kortlek med hörnbeteckningen ”Kn”, eftersom ordet knave då helt fallit ur bruk och var ålderdomligt. Däremot förekom långt tidigare, på de politiskt satiriska engelska lekarna med udda bilder och beskrivande text, enstaka gånger ordet knave utskrivet — som på denna kortlek från omkring 1680, utgiven i uttalat antikatolskt syfte i en tid när religionskrig rasade runtom i Europa:

 

När så hörnbeteckningarna uppfanns på 1860-talet och snabbt kopierades i Europa, var bruket av ordet jack så utbrett att man direkt började använda ”J” på såväl amerikanska som brittiska lekar, medan svenska och holländska fick Kn, franska fick V och moderna tyska lekar (där hierarkin med en dam lånats in) fick B (för Bube). Vännen Jens får ursäkta, men hörnbeteckningarna K-Q-Kn har därför aldrig någonsin existerat i anglosaxiska kortlekar. (Fast nog är det kul att han själv av en slump har initialerna JJ…)

Och frågan om varför vi normalt bara har två kulörer (rött och svart) i den moderna kortleken, samt vad svitmärkena spader-hjärter-klöver-ruter egentligen symboliserar, ska jag återkomma till en annan gång!