Det inbjöds till exklusivt möte i Stockholm i veckan. Ken satt i högsätet och runt bordet mös landets VIP-gäster. Bland annat mina bloggkollegor Jens och Dan. Det skulle snackas framtid. Pokerns och Pokerförbundets framtid i Sverige.

Lina undrade vad min ursäkt var för att inte komma upp. Hade ungefär 94 stycken. Mil alltså. Tur och retur Göteborg Stockholm. Så här i efterhand kan jag dock inte låta bli att ångra mig lite för att jag stannade hemma. Inte för att jag skulle haft så mycket att säga. Utan mest för att jag antagligen missade ett praktfullt skådespel där några av landets mest karaktäristiska pokerprofiler drabbade samman. Kan inte låta bli att måla upp en satirisk scen i huvudet när alla kockar skulle krydda denna soppa.

Det ska bli intressant att se vem som blir ny ordförande nu. Lina, Mattias, Jens? Eller sitter Turken kvar? Det enda som är viktigt är att en eventuell ny styrelse gör det som är bäst för Sveriges pokerspelare. Inte det som är bäst för några enskilda aktörers ekonomiska intressen. Utan för de vanliga pokerspelarna.

Och vad är då bäst för pokerspelarna? Givetvis är det att SM hålls i Sverige. Nära. Smidigt. Kul.

Jag ryser nästan här. Känns som jag är på väg att svära i kyrkan. Jens kommer vilja sätta mig i stocken och låta folk spotta snorloskor i mitt ansikte. Vissa kommer kalla mig köpt. Men jag ser bara krasst på det, och det här är helt egna tankar. Vad vore genuint bäst för Sveriges pokerspelare?

Jo, om Pokerförundet samarbetade med Svenska Spel och Casino Cosmopol. Det skulle resultera i det största svenska mästerskapet i poker någonsin. På svensk mark.

Jag satt i telefon i nästan två timmar med William Thorson i dag. När vi kom in på ämnet började vi skrika i mun på varann av upphetsning. Vi hade samma inställning, fast William har sjukt myckte bättre koll på vad som måste lösas i prakitken och inte bara i tanken. Skärpt kille det där. Mycket klipsk.

Givetvis kan man inte bara ”ge” bort sitt SM till Svenska Spel hur som helst. Förbundet måste ställa krav. Personer som spelar för andra pokerbolag ska givetvis få ha sin logga på bröstet. Det är också förbundet som ska bestämma de rent speltekniska detaljerna som strukturer, inköp och så vidare. Då får ändå Glimne som han vill. Förbundet bestämmer över sitt eget SM. 

Vidare skulle jag även lobba för att ett sånt SM skulle bli rakefritt.

För att ett sånt här samarbete skulle kunna gå att lösa måste det först och främst gå att spela satelliter i Svenska Spels klient. Och andra pokerbolag måste kunna lösa sina satelliter så att spelarna vinner pengar i handen och i praktiken går och köper in sig själva på plats. Så har större bolag arbetat tidigare i större turnerings-sammanhang så det skulle inte vara något nytt. 

Hur många vanliga pokerspelare tycker att det här vore en risig idé? Jag undrar helt ärligt. Vill vi ha ett SM med 1000 spelare i Stockholm, eller ett SM med 54 deltagare i Riga? Vill vi ha ett proffsigt arrangemang med pokern i centrum eller vill vi ha en ”Sällskapsresa” där strippor serverar oss drinkar under spelets gång?

Jag vet att spelbolagsrepresentanterna vill stena mig på öppen gata för detta förslag. Men om vi försöker gå in i oss själva. Vad är bäst för Sveriges pokerspelare och pokerns allmänna rykte med tanke på de strama lagar och regler som gäller? Tror ni vi skulle synas mer i media med ett sånt upplägg? Tror ni att förbundets sponsorintäkter skulle öka i framtiden med sånt upplägg? Under tiden som man lobbar för en generell förändring, borde man inte göra det bästa av situationen så länge?

Vi måste släppa all död prestige och i stället göra det som gynnar spelarna. Det vill säga släppa stoltheten och lägga SM på svensk mark.

Tyvärr är jag bara en blåögd liten pöjk som har för dålig inblick bakom de stora dyra kulisserna för att veta om det här verkligen skulle kunna funka på riktigt. Eller om det förblir en vacker utopi i mitt huvud.

Jag vet i alla fall att jag hellre spelar ett SM med 1000 deltagare. Ett SM där titeln faktiskt är värd något. På riktigt.

Så. Vassego, stena mig!