Var går gränsen mellan tyckande och mobbing? Var går gränsen mellan parodi och idioti? Var går gränsen mellan en ”rolig grej” och osmakligt?

Jag såg senaste avsnittet av ”Schulmans Show” i helgen. Tv-ankaret Claes Elfsberg gästade. Schulman hade gjort en parodi på en klassisk filmscen där Hitler blir tokförbannad på sina mannar. I undertexten uppfattas det dock inte som att han är arg över ett förlorat världskrig, utan för att Claes Elsberg har lämnat Rapport för Aktuellt.

Rolig parodi på Hitler tycker jag då jag själv lagt ut samma scen i min blogg för att gestalta hur Hitler hanterar en bad beat i poker.

Elfsberg blev dock allt annat än road och den obekväma känslan i studion var påtaglig. Han tyckte inte att man skulle skämta om en av historiens värsta massmördare. Var går gränsen tycker ni?

Frågan är aktuell även i pokersammanhang då Mattias ”Pokerstar” Andersson i sin senaste blogg deklarerat att han är sugen på att spela sommarens WSOP i en likadan uniform som Nordkoreas diktator Kim Jong Il alltid använde sig av.

Om jag tyckte att det var ok att skämta om Hitler, så är jag inte lika säker på detta fallet. Frågan är ju hur personerna i ens omgivning kommer att reagera. Kommer det här ses som en parodi på diktatorn eller en hyllning? Förhoppningsvis kommer de nog bara tänka att Mattias ser för jävlig ut. Det här skulle aldrig godkännas av Hatten…

………………………………………………

Vidare kan jag inte längre hålla tyst angående Mikael Westerlunds poker-DVD. Det gör på något sätt ont i hjärtat när många människor gaddar ihop sig mot en enskild individ. Jadbäck har redan sågat Westerlunds tips utan att ens ha sett DVD:n. Han säger sig ha rätt att göra detta då Westerlunds pokerkunskaper är ”förlegade” och för att Westerlund genom historien har visat sig vara en ”bedragare”. Samt för att vinnande spelare har ”sågat filmen längs fotknölarna” på olika forum. Westerlund försvarar sig med att de omöjligen kan ha sett filmen och tycker därför det är orättvist att redan såga den.

Sorry Jens, men jag kan inte annat än att hålla med Westerlund i denna diskussion.

Jag har själv spelat poker med Westerlund ett flertal gånger. Håller han samma klass som för 6-7 år sedan? Det tror jag inte. Är han i dag en vinnande pokerspelare? Det vet jag inte. Kan han ha något att lära ut? Självklart.

Behöver en fotbollstränare kunna göra cykelsparkar i krysset för att kunna lära ut fotboll? Jag är av den uppfattningen att man inte ens behöver vara en vinnande spelare för att kunna lära ut vinnande poker. Det är stor skillnad på att veta vad man bör göra i alla situationer och i praktiken sedan kunna utföra dem. Jag vet många som när jag frågar dem har det perfekta svaret på alla möjliga, och omöjliga, pokersituationer. De har alltid en genomtänkt, smart, analys till hur jag borde ha spelat en viss hand. Men när de lirar själva spelar de med huvudet i röven. Det kan bero på dåligt tålamod, att man är en action-junkie, har dåliga nerver eller vad som helst. Vi ska också ha klart för oss att Westerlund säkerligen inte kommer att behandla de senaste trenderna som används i dagens poker utan snarare koncentrera sig på psykoligiska aspekter. Det är åtminstone vad som framgår på hans hemsida…

Nä, du Mikael Westerlund. Jag tror faktiskt i mitt högmod att jag är en bättre pokerspelare än du. Ändå är jag övertygad om att du skulle kunna få mig att se en del saker ur ett annat perspektiv som kanske kan göra mig bättre. Det är inte säkert – men det är möjligt! Jag tänker därför inte uttala mig om DVD:n förrän jag faktiskt vet vad den innehåller. Vill du ha en recension är du välkommen att höra av dig.