I går kväll stod jag, gratis och franco eftersom man ju får göra sina bidrag till kulturen, i all blygsamhet för ett litet ”arrangemang” på biblioteket i Nykvarns kommun. I två glasmontrar ställde jag ut ett litet urval ur min samling av udda schackspel, och här är den ena montern:

Fascinerande nog är de flesta svenskar ovetande om att det finns andra former av schackspelet än den vanliga! När jag för några år sedan för första gången skulle ordna en liknande utställning samt föreläsning om olika former av schack, på Stadsbiblioteket i Linköping, hade jag fått fyra stora glasmontrar till mitt förfogande. När jag hunnit fylla två av dessa med exemplar ur samlingen kom det in en herre i sjuttiofemårsåldern, fullkomligt studsade till när han såg vad jag höll på med, och följde mig sedan häpet under den närmaste timmen medan han hela tiden skakade på huvudet och mumlade: ”Det hade jag ingen aning om… absolut ingen aaaning om!” Jag samtalade lite med honom, och det visade sig att han hela sitt liv trott att schack bara var ett enda spel. Att nu få se en skara varianter var en riktig ögonöppnare för honom.

Faktum är att man totalt räknar med ett häpnadsväckande antal varianter av schack: över 1500 stycken! Här är för övrigt den andra montern i Nykvarn i går:

Varför då ett inlägg om schack här i en primärt poker- och gamblingorienterad blogg? Faktum är att för den som kan sin spelhistoria, är schack en fullgod match när det gäller dramatik och höga insatser. I dagens VM-uppgörelser i schack ligger regelbundet miljontals dollar i potten, det mesta via sponsorer och mecenater (poker har som synes en del att lära sig på denna punkt), och till den hajp som världen över piskades upp runt VM-matchen i schack 1972 i Reykjavik mellan den regerande sovjetiske mästaren Boris Spasskij och hans unge utmanare amerikanen Robert Fischer har ingen heads-up i poker, eller någon annan turnering, ännu nått upp.

Överhuvudtaget utgör listan över ”the good, the bad and the ugly” inom schack en fascinerande läsning; och de insatser som det kan handla om ställer ibland till och med poker i skuggan. Enligt en historia av mycket osäkert värde ska den ryske tsaren Ivan den förskräcklige på sin dödsbädd 1584 ha spelat ett parti schack med sin rådgivare Boris Godunov, om hela innehållet i Ivans skattkammare; Ivan sägs ha förlorat, mycket symboliskt eftersom Godunov några år efter Ivans död faktiskt själv blev tsar.

Men frågan är om inte den listan toppas av sultanen Mulay Abdul el-Aziz bin Hassan som under åren 1894-1908 härskade över vad som i dag är Marocko. Han gick under öknamnet ”Den galne” och var känd för sitt morbida intresse för schack. Hassan brukade spela det mot sina närmaste rådgivare, på ett stort stenbräde på borggården i sitt palats… och med ”pjäser” som utgjordes av fångar från de kungliga fängelsehålorna, vilka för dagen kläddes ut till till hästar och bönder och annat. Det som verkligen gjorde hans schackpartier till primetime viewing var dock att en ”pjäs” som blev slagen genast fördes åt sidan och uppe på ett podium inför publiken halshöggs med yxa, av Hassans personlige skarprättare! Man får förmoda att såväl åskådarna som de ofrivilliga deltagarna högeligen bör ha intresserat sig för sultanens öppningsrepertoar och schackkunskaper.

I jämförelse med sultan Hassan av Marocko och insatserna som de partierna gällde framstår onekligen såväl Viktor Blom som vi andra som beskedliga småskoleelever…