När jag vaknar så har solens strålar vandrat runt i rummet ett par timmar. De har försökt bleka den svarta 60-tals fåtöljen. Värmt upp parketten. Smekt soffbordet. Fått någon droppe vatten i blomvasen att dunsta. Men när jag stiger upp är solen precis på väg bort. Kanske till nästa hus. Kanske för att vila inför en ny arbetsdags på måndag.

Jag har inte skrivit så mycket de senaste veckorna. Inte publicerat så många texter. Velat sätta hänglås på käften och smälta ner nyckeln. Och bara spela poker. Om man är tyst kan man inte göra bort sig. Inte få någon kritik. Och på köpet verkar man lite spännande och mystisk. Ett framgångsrecept för en del. Som för Stefan Löfven. Jag har knappt hört honom yttra ett ord som partiordförande för sossarna. Ändå mosar den röda rosen Reinfeldts nyskilda hundvalpsögon i alla de senaste mätningarna. Tystnadens påverkan tycks vara underskattad.

Pokerveckan har annars dominerats av Westerlunds poker-dvd. Huruvida den är ett skämt eller inte. Det har varit skönt att inte uttala sig om den saken. Aftonbladet Poker har producerat ännu ett par miljon-och-galenskap-rubriker. Det har varit skönt att inte kommentera dem. Pokerförbundets nya styrelse har kämpat sig igenom sina första styrelsemöten och fattat beslut. Det har varit skönt att inte reta någon.

Jag har vid pokerbordet lyssnat på Crazy-Mikes förklaringar till varför han blev kuggad på sin uppkörning för lastbilskörkortet.
– Jag höll på att köra över en tant. Men det var inte mitt fel. Hon kunde liksom inte bestämma sig för om hon skulle gå eller inte. Så är det ju så himla många växlar på en lastbil med så jag bestämde mig för att hon inte ville gå, så slapp jag växla ner…

Det var skönt att skratta ihop. Det har varit mycket skönt, men frågan är om livet går ut på att ”ha det skönt”?

Det tysta pokerlivet har inte bara fördelar. Med min dåliga karaktär tappar jag grepp om tid och rum. Sover mig igenom dagarna. Lever på nätterna. Det är så lätt att livet växer och tar över. Hur jag glömmer vad jag brukade drömma om. Leva för.

Och jag har stundtals önskat att jag var Oskar Silow. Mannen som aldrig spelar poker på helgerna. Som går och lägger sig om tid på vardagarna. Som lagar mat med egenplockad kantarell.

Nu inleds en grindkväll hemma i soffan. Men i morgon ska jag bevisa för mig själv att det går att bryta trender. Då ska jag hänga med solen. Inte stiga upp när han går hem för dagen.

Sen får vi se hur länge mystisk tystnad övervinner ledsna hundögon?